Ett kilo till...
Nu har jag sammanlagt gått ner 17 kilo...
Fick "ärva" en sommarklänning från en av de andra tjejerna som opererat sig här i stan...
Jag känner mig så somrig och fin i den....
Att jag har klänning på mig är en riktig skräll, det var nog flera år sen sist...
Både mina kollegor och även annat folk på stan har tittat en flera gånger när de har sett att jag inte har "vanliga" kläder på mig..., de har inte kopplat att det var jag...
Igår var jag på återbesök hos läkaren i S-vall...., alla prover var toppenbra, blodtrycket var som en ungdoms.... ;-)
Läkaren tyckte att jag hade haft en fin viktnedgång och att ärren läkt mycket bra..
Midjemåttet hade dessutom minskat en hel del..., det var skoj!
Kan inte annat än skratta..
Klagande och gnällde för sambon för ett tag sen eftersom jag var frustrerad då jag inte märkte av att magen blev mindre...., fick snarare en känsla av att den hade blivit mer framträdande.....
Sambon tittade på mig och utbrast: "Nääää...., de e ju brösten som blivit mindre juh..."
Mycket riktigt...., han hade rätt!!
När jag tittar efter och dessutom provar kläder så upptäcker jag ju faktiskt att mycket av den förlorade vikten försvunnit från mina bröst....
Jag har börjat jobba...
Det innebär ialla fall att jag kommer upp på morgonen och inte ligger och sover bort halva dagen..
På sätt å vis känns det skönt att komma in i rutiner igen...
Men, i ärlighetens namn är jag f-baskat trött.... , vissa nmornar känner jag att det var ett idiot-påfund att börja jobba....
Tror nästan att jag kanske skulle behövt tiden av återhämtning för att komma ikapp mig själv och samla energi...
Ätningen går skapligt, för tillfället är det "fest-vecka" i staden där jag bor, det innebär en hel del aktiviteter på stan....
Dagarna när jag/vi hamnat på stan för att se vad som händer så kan det bli lite si-å-så med ätningen... Men, alltsom oftast har jag löst det med en panik-inköpt banan eller yoghurt.... Kanske inte det ultimata men jag har ju iaf fått nåt i magen..........
Vägde mig imorse..., har gått ner 16 kilo nu.....
Ledsen..
En av mina vänner fick barn förra veckan, de förlorade sin lille son redan efter 5 dagar...
Eftersom hon är viktopererad har hon gått på regelbundna kontroller under sin graviditet, de hade sett att bebisen inte växte som han borde och att han låg med rumpan nedåt, hon hade fått information om det skulle bli kejsarsnitt men de kunde nog aldrig ana att han skulle vara så sjuk så att han bara klarade sig fem dagar..
Livet blir inte alltid som man tänkt sig.....
Livet är skört!
Tänk, livet kan ta ändrad riktning fortare än vad man anar...
Det som skulle bli början på ett nytt liv med en familjemedlem blev nåt helt annat....
Egentligen borde man leva livet som om varje dag vore den sista....och inte ta någonting för givet....
Mina tankar går till min vän och hennes sambo.....
När jag träffar henne så kommer inga ord att vara "rätt"..., det är nog bara en bamsekram som gäller...
"Ibland liksom hejdar sig tiden
ett slag
och någonting alldeles oväntat
sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig
densamma mer......"
Jag är glad..
Blir så glad för deras skull....
Jag vet ju själv hur j-kla frustrerande det är att vänta...
Jag tror att själva ovissheten att inte veta när operationen blir är värst av allt...
Jag hade ju turen att hinna få en tid innan sommaren och även om jag var jätteglad för min egen skull så har jag inte njutit fullt ut eftersom jag vet att det är många andra tex i min viktträffs-grupp som varit tvungna att vänta hela sommaren..
Jag är missunnsam....
Visst var det gott men det kändes ju lite löjligt att sitta där och peta i maten på min lilla assiette medan sambon tog för sig, i mina ögon, en rejäl portion.........
Insåg när han tog sin andra portion (jaa, ni ser, jag räknade tom hans portioner...) att jag var missunnsam och surade för att jag inte kan äta som tidigare...
Jag förknippar tacos med att "moffa i mig" rejält med mat....., gärna med tacochips till...
När jag siter med min lilla tallrik och "fin-äter" så känner jag mig faktiskt lite smått avundsjuk bla på sambon som fortfarande kan äta som vanligt....., om han skulle vilja......
Nu är ju han iofs duktig och äter nyttigare pga sitt medlemsskap i viktklubben och det är väl tur för mig....
Säljer mina stora kläder..
Idag vägde jag mig......, igen...
(jaa, jag VET, jag borde kanske slänga ut vågen, sambon hotar med att ta ut batterierna och sätta i dom på måndagar)
Nu har jag gått ner 15 kilo...
Jag hittade en tröja och tunika i garderoben som knappt var använda....
Jättefina, men storleken 52/54 (2XL) från XLNT sitter absolut inte sitter bra på mig längre.... :-)
Är glad över att vikten går nedåt och att det märks, sakta men säkert, på kläderna...
Jag har ju tom lyckas inhandla en top i storlek XL på "vanliga" avdelningen på Lindex.....
Nåja, jag bestämde mig för att lägga ut tröjan och tunikan på tradera, kan ju faktiskt bli till nytta för nån annan...
Själv har jag handat en del på tradera tidigare och varit glad över mina fynd....
Känns fakitiskt härligt att äntligen få skänka bort och sälja kläder som blivit för stora för mig! Tidigare har det ju bara gällt kläder som blivit för små pga viktuppgång.... , å det är ju inte skoj.....:-(
Trodde aldrig att den här dagen skulle komma..., men nu är det äntligen här...
****************************
Jag har bestämt mig för att prova på att börja jobba från imorgon, iofs ska jag bara jobba 2 tim/dag till en början..
Tänkte att det kunde vara en bra idé och att det kan hjälpa mig att få in rutiner och kliva upp i tid på morgonen...
Nu när jag börjar jobba klockan 8 så kan jag kliva upp, äta frukost, gå den ca: 40 minuter långa promenad till jobbet, jobba i två timmar, äta mellis och sen promenera hem igen..
Bra va?
Nu när jag inte jobbar så kommer jag alltsomoftast inte ur sängen förrän vid 10-snåret...
Segt, sen blir det ju som det blir med ätandet ibland......, hela dagen blir ju förskjuten....
Dumping
Jag plockade ihop en saling blandning av sallad och cafebiträdet skulle komma ut med tillhörande kyckling till mig..
Salladen jag plockade ihop bestod bla av tomat, gurka, paprika, keso, färska champinjoner, sallad, soltorkad tomat, fetaost och salladskrydda....
När jag fick kycklingen så visade det sig att det var små kycklingsspett och att de var marinerade/glaserade med något...
*hmmm, funderade över hur det skulle gå*
Nåja, jag åt glatt... Visst kändes det lite spännande, jag utmanande ju ödet eftersom jag inte visste hur min mage skulle reagera på tex en bit av den soltorkade tomaten, fetaosten eller kycklingen...
Nåja..., jag åt så pass som jag kunde/orkade och sen fick sambon överta min sallad...
Efter ca: 30 minuter kände jag att jag fick ont i magen, blev dessutom våldsamt trött och varm...
Jag skjutsades hem, bytte om och la mig för att vila.... Mådde bättre efter nån timme....
Jag har varit skonad när det gäller dumping men det känns ändå jobbigt när det händer..
Men, det är väl så det kommer att vara tills jag lärt mig äta rätt....
Tidigare har jag trott att dumping var hela paketet av illamående, kallsvettningar, hjärtklappning, trötthet, matthet mm... Jag har liksom inte fattat att det ibland kanske bara yttrar sig som något av ovanstående..
Nåja, jag lär så länge jag lever...
Kärleksfull sambo...
Det känns bra att ha hans stöd och det är betydligt lättare när vi gör saker tillsammans och vi båda tänker på vad vi stoppar i oss...
I like you a lot love!!!
Ikväll har jag och sambon varit på gymmet och tränat igen...
Nää..., inte nåt av gymmen nere på stan..., utan vi tränar på gymmet som finns på min arbetsplats.. Det är faktiskt helt suveränt och där finns allt som kan behövas för allsidig träning...., och det är skönt att slippa vara mitt bland allmänheten och alla tränings-gurus...., iaf nu i början...
Jag hann med att gå i rask takt på löpbandet, boxas, cykla och ro.......
Styrketräningen tänkte jag avvakta ytterligare några veckor med.... Vet inte vart jag fått det ifrån, men jag har för mig att jag fått information om att man bör vänta 6-8 veckor innan man börjar träna styrka efter operationen...
Känner mig nöjd med vårt nya liv och att vi tränar ihop......
Dyr resa..
Egentligen skulle bara en liten billig mobil införskaffas men mobilen och resan blev betydligt dyrare än vad vi kunnat ana....
...sambon åkte på fortkörningsböter på väg dit....
:-(
Passade på att äta på IKEA när vi ändå var därnere....., för min del blev det en barnportion med köttbullar och sallad till..
Blev, som vanligt, inte så mycket som rördes på tallriken...., åt väl upp två köttbullar och en halv potatis + lite grönt....
Blev iaf inte dåålig efter jag ätit.., skönt att veta att det faktiskt går att äta när man är ute på vift..
Idag ska jag luncha med sambon på stan, ska bli spännande att se vad jag kommer att kunna äta för något..
Inga problem..
Jag beställde en ceasarsallad och hann dricka två glas vitt vin under kvällen...
Blev inte mycket ätit av salladen, skönt att servitriserna har haft "sådana som oss" där tidigare och är väl medveten om vårt lilla matintag...
Vinet gick också ner utan problem, för säkerhets skull tog jag det lugnt med drickandet....
Vill inte utmana ödet genom att bli kanon eller dålig på krogen...
Igår var det riktigt tråkväder, det slutade med att vi åkte till en närbelägen kommun och hälsade på kattungen vi ska få hem, vi passade även på att slå ihjäl lite tid på Dollarstore...
Jag fick äntligen tag i en stekpanna, modell jättelite, som kommer att passa till mina omeletter..
Kände mig nöjd med mitt inköp......, givetvis slank det ner en massa annat i vagnen oxå...
Köpte bla ätpinnar...., min tanke var att om jag äter mat med ätpinnar så kanske jag äter långsammare..
(då gäller det givetvis mat som går att äta med ätpinnar...., inte soppa... *s*)
Utgång..
Ikväll blir det utgång för min del, ska jag ut på restaurang med några vikt-tjejer..
Trots att vi bor i en ganska liten stad så är vi ett gäng tjejer, både redan viktopererade och de som väntar på operation, som brukar försöka ses regelbundet...
Ikväll blev vi inte så många, tror att vi blir 6 stycken...., två av dessa går i väntans tider på sin operation...
Bra att kunna utbyta erfarenheter, tips och ventilera saker och ting med andra som varit/är i samma situation....
Det är faktiskt bra precis ett år sedan vi träffades för första gången..... (iaf som jag var med, nu har det tillkommit flera nya)
Det var den 10/7-07 och jag gruvade mig en hel del innan jag beslöt mig för att följa med den kvällen....
Stan är liten och jag var rädd för att ryktet skulle komma igång om att även jag skulle göra en operation eftersom de (skvallertackorna på stan) skulle se mig med de andra tjejerna som redan viktop....
Min sambo pushade mig och tyckte jag skulle följa med de andra tjejerna, han sa:
"Är drömmen om viktoperation tillräckligt stark så går du...., annars ångrar du dig"
Jag gick......och nu är jag en av de nyopererade som får finnas som stöd för de som väntar på sin operation...
Eventuelt kanske jag vågar mig på ett litet vinglas ikväll..
Tanken var att jag skulle "provdricka" hemma innan jag skulle våga mig ut bland folk och dricka...
MEN, igårkväll när jag var på väg att gå och lägga mig utbrast jag:
"Nääääämen tuuuusan, nu glömde jag ju bort det i alla fall.."
Sambon sa: "Vaddå?"
Jag svarade: "Jag skulle ju provdricka hemma så jag vet om jag kan dricka imorgon när jag går ut..."
Sambon svarade: "Jamen, ta ett litet glas nu då..."
Jag sa: "Näää, det är ingen idé, jag är ju på väg i säng och har dessutom tagit en insomningstablett..."
Så ikväll så är jag kanske lite wild and crazy och provar på att dricka ett vinglas ute bland folk....., kan bli riktigt spännande, jag får trösta mig med att det är bra att dom andra vikttjejerna är med...
Återkommer med rapport om hur kvällen avlöpte..