Nu har jag bestämt mig..., jag slutar blogga här!
Jag kommer att sluta blogga här på min "Tjockblogg"...
Min tanke med bloggen var att kunna skriva av mig ang. min operation, funderingar innan och efter, och kanske tom lyckas med att inspirera en eller annan som själv går i "väntans tider" för operation...
Besökarantalet är inte högt och jag har insett att det ikanske nte är så många som läser den längre...
Ni som vill fortsätta att följa min tankar pch funderingar är välkommen att göra det på min "vanliga blogg"
Tack för tiden på den här bloggen.....
OVER AND OUT!
Dags att byta kanske...
Expediten tittade på körkortet och sen på mig, tittade förvånat på körkortet och på mig igen och utbrister:
"Du, det där måste vara ett tag sen va? Kanske dags att byta körkort...?
Blev glad över hennes ord..., det värmde extra mycket eftersom det känns som om vikten står still och det inte sker någon förändring...
Visst, det kanske är dags att byta ut körkort och tjänstekort...
I och för sig är båda bara två år gamla men det är stor skillnad på tjejen på fotografierna...
Fastnat på bild..
har försökt att regelbundet ta bilder för att själv kunna se förändringen...
Vet inte hur han (miss-)lyckades..., det är i alla falll en stor skugga över hälften av bilderna...
Får se om jag lyckas få till nån av bilderna så att jag kan dela med mig..
Har nu sett bilderna från personalfesten..., det hade kunnat vara värre...
Tack och lov!
Det verkar inte som om jag skämde ut mig i alla fall...., vore ju förargligt om det skulle fastna på bild dessutom..!
;-)
Skumt!
Kände mig riktigt fin...., ovanlig känsla...
Jag kände mig lite "naknare" än vanligt eftersom jag inte är speciellt van att ha kroppsnära kläder...
Inledde kvällen med kofta men vågade sen ta av mig även den och bara ha klänning, top o leggings..
Men, efter ett glas (eller om det var två eller tre) så var det inget jag brydde mig om..
Det togs en hel del foton under kvällen.., vågar knappt tänka på när de skall publiceras för "allmänheten" på jobbet..., huvva!
Några av korten såg jag redan på fredagkvällen.... När jag såg bilderna så fattade jag att min hjärna inte hängt med riktigt i viktminskningen...
Visst ser jag mig själv i spegeln varje dag men jag fattade inte att det var JAG som var med på korten...,, jag kände inte igen mig själv...
Skrämmande och skumt!!
Klänning från Haléns
Den är supersnygg!!!!
Har (och är) osäker på om jag ska behålla den eller ej...
Beställde storlek 44 eftersom jag är så pass bystig fortfarande..
Jag blev förvånad över att jag kunde ha den och att den satt så pass bra som den gjorde eftersom den såg ganska "tajt" ut på bilden som jag sett i katalogen...
Tyckte i alla fall att klänningen satt bra på mig tills dess att jag fick för mig att titta på bilden i katalogen igen och insåg att jag inte alls ser lika bra ut i den som hon i katalogen... *suck*
Otippat..., NOT!
Det finns ju i och för sig en anledning varför hon jobbar som modell och jag bara är en vanlig statstjänsteman...
Fast, å andra sidan har hon nog inte varit nån flodhäst som varit tvungen att genomgå en gastric by pass..., så jag får väl vara nöjd över att jag överhuvudtaget får på mig normala storlekar..
Vem vet..., om jag får för mig att behålla den kanske jag delar med mig av en bild sen..., tills vidare får ni hålla tillgodo med modellen i Haléns..
Bild: Halens
Har hon varit tjock förut?
Förra veckan berättade min guddotters kompis om att han och en tjejkompis till honom suttit på ett fik när jag gick förbi...
När jag vinkade till honom hade tjejkompisen frågat honom:
- Har hon varit tjock förut??
Han svarade förmodligen ja för hon hade då sagt:
- Jaha, men då är det ju hon som var med på samma valpkurs som oss....
När han berättade det blev jag både glad och full i skratt...
För om hon tyckte att jag var tjock förut och tyckte att jag var olik mig så borde det innebära att hon tycker att jag är smalare nu...
...vilken grej....
Tänk att så lite kan göra en så glad när vågfan står still..........
Ingen måltidsordning alls..
Ok, det kan vara svårt även dagar som inte är kaotiska eller inte innehåller rutiner...
MEN; häromdagen så var de extremt..., tur att det inte är många sådana dagar..
Fick beskedet att min mormor somnat in i onsdagskväll..., med anledning av det så åkte jag och min bror upp till orten där hon bodde (där vi är uppväxt) på torsdagmorgon...
Hann äta frukost innan det var dags att bege sig....., sen följde en känslomässigt stressig dag...
Under hela dagen hann jag, förutom kaffe, få i mig en banan och en liten påse med nötmix.....
Inte bra.............., och det kändes! :-(
Ont i maggen..
Mumsfillibabba!
Men, jag fick ont i magen... Vet inte om det berodde på någon av ingredienserna eller om jag var för glupsk... (förmodligen den sistnämnda för jag har inte haft problem med matvarorna tidigare)
Orginalreceptet är:
300-400 gram lövbiff
1 st gul lök
2 dl creme fraiche
1 dl vatten
1 msk konc.kalvfond
0.5-1 msk fransk senap
1-2 msk kinesisk soja
1 dl syltlök
salt
peppar
Du ser annorlunda ut..
- Du ser annorlunda ut...
- Jaa, jag har klippt mig kort..
- Jamen, inte det...
- Näää, jag har ju fått glasögon också...
- Men, du ser ut att ha gått ner en hel del i vikt,
- Jaaahaaa, jag trodde du visste att jag gjort en vikt-operation..
Helg..
Förr, innan operationen, var det självklart att fredagar innebar pizza...., så är det inte längre...
Det händer fortfarande att sambon och brorsan kanske åker och äter på pizzerian men jag nöjer mig alltsomoftast med nåt hemlagat... Jag har givetvis provat att äta pizza efter operationen men det var faktiskt inte lika gott som jag mindes....
Lade faktiskt in före och efter-bilderna på viktforumen oxå, jättekul att läsa att folk tycker att jag förändrats utseendemässigt..., för trots att utseendet förändrats så är jag ju samma gamla Jeanette trots allt...
Intressant...
Loggade nyss in för att meddela att jag tänkte stänga den här bloggen och hänvisa till min "vanliga" eftersom det inte verkar vara nåt vidare intresse att läsa den...
Döm av min förvåning, när jag väl loggat in så ser jag att det faktiskt finns några tappra själar som fortfarande läser, igår hade jag 14 unika besökare och på den här bloggen är det mycket... *s*
Dessutom hade Emo/Marimba lämnat en kommentar i det senaste inlägget idag, idag då den faktiskt behövdes som bäst... ;-)
Som jag kanske tidigare nämnt så har jag ju den här viktbloggen för att skriva om viktoperationen, jag skrev av mig inför operationen och numera skriver frestelser, utmaningar och förändringen efter operationen....
Känns inte som om behovet är lika stort för tillfället som det varit...
I min "vanliga" blogg så har jag inte tagit upp ämnen viktoperation eftersom jag vet att det är många från min hemort som läser den och jag inte kännt mig mogen att "basunera ut" för allt och alla att jag gjort en viktoperation..
Jag har däremot antytt i några inlägg att jag gått ner i vikt och förändrats en hel del den senaste tiden..
Oftast så skriver jag om vardagliga ting, om när jag gör bort mig eller när jag kan hänga ut sambon för hans tokigheter....
Hade först tänkt att ni som är intresserade av min vanliga blogg skulle höra av er via mail för att få webbadressen men jag ids inte vara så avancerad......, jag gör det enkelt för mig..
Såååå, alltså..., ni som vill ta del av min "vanliga" blogg kan ni göra det genom att
klicka
HÄR....
Bjuder på en före och efter bild....., klicka på respektive bild för att göra den större...
Herreguuuud, jag fattar knappt själv vilken skillnad det är...
Bild: privat...
Jag med ny frilla och brilla..., mars 09
Bild: privat
Jag hos en kompis på Mors Dag 2007
"Är huvudet dumt får kroppen lida"
(haha, extra kul att skriva så när jag blivit rekommenderade att äta vitpepparkorn)
MEN; jag borde banne mig få smisk...
Ibland har jag så mycket dumheter för mig..
Häromnatten så jobbade sambon och det var lögn-i-helevete för mig att sova, jag var vaken HELA natten...
Det innebar att det blev en del skåpätande...., det sker av ren (o-)vana när jag är sömnlös, förmodligen ett sjukt beteende som sitter kvar sen "förr i tiden", dvs innan operationen..
Sambon kom hem vid 6-snåret, gick och la sig och jag lyckades somna till och sov mellan 7-8:30
Som tur var somnade jag ju ovaggade igårkväll..., vilket innebar att jag sov hårt, alltför hårt..
Kymigheten och migränen kom som ett brev på posten idag...
Däckade i eftermiddag och tjejmiddagen jag var bjuden på avbokades.. :-(
Sambon åkte iväg till en kompis för att ta en öl... (skulle tro att det blir mer än en..... *s*)
Eftersom jag sovit i stort ett hela eftermiddagen och kvällen så var jag hungrig som en varg när jag klev upp.., var dessutom enormt sötsugen och det är en kombination som inte går speciellt bra ihop...
Letade mig igenom frysen och hittade en glasslåda......, frestelsen blev för stor och min "middag" blev glass, chokladsås och en kopp kaffe....
Ni kan ju ana hur jag mådde efter det..
Huvvaligen!!!!
Talesättet "Är huvudet dumt får kroppen lida" stämmer verkligen i detta fall...
Vilken jäkla dumskalle jag är...
Har givetvis ett sjujäkla dåligt samvete över att ha fallit tillbaka i mitt impulshandlande och skåp-äteriet, även om det bara var tillfälligt!
Nåja, imorgon är det en ny dag!!
Rädd för magsjuka..
Fick sms på natten av mamman i familjen som talar om att deras minsting på 2 år har fått magsjuka och att hon hoppas att vi inte blivit smittade eftersom vi gosade en hel del och sambon delade halväta godisbitar med honom..
Minstingen har varit rejäljt dålig och resten av deras familj har än så länge klarat sig... *peppar-peppar*
Både jag och sambon har varit lite oroliga för att åka på magsjuka men än så länge har vi klarat oss...
Sedan smset har vi ju varit ännu mer oroliga-, för det vore konstigt OM vi inte åkte på det nu....
Tycker nästan att det känns som om jag har lite ont i magen..., vet inte om det beror på hypokondri eller om det faktiskt är så..
Håller i alla fall tummarna att vi klarar oss..
Beslutsångest..
Har jag tidigare nämnt att jag har svårt att få till måltidsorningen när jag jobbar sent och har sovmorgon eller är ledig..
Tanken har tidigare funnits att jag trots arbetstiden eller ledigheten skall kliva uppt tidigt för att hålla måltidsordningen precis som de dagar då jag jobbar "vanliga" pass, dvs 8-16:30....
Jag känner mig själv och vet att jag är inte speciellt alert på mornarna, därför har detta inte skett en enda gång sen jag tänkte tanken första gången..
På mitt jobb har vi en form av önskeschema, jag brukar välja 1-2 pass i veckan då jag jobbar sent, för då får jag både möjligheten till sovmorgon och "egen tid" på förmiddagen då sambon alltsomoftast är på jobbet..
(sambon får dessutom egen tid på kvällen då jag jobbar)
Att kvällsjobb dessutom ger lite klirr i kassan för att det är obekväm tid är en bonus..
MEN; jag har ju som sagt upptäckt att mitt ätande blir lidande och hattigt de dagar jag jobbar sent..
Nu är det dags att lägga schema igen...., minns inte om det gäller för april eller maj...
Men, nu har jag beslutsångest om jag kanske bara ska välja att jobba dagpass, detta för att varje dag få samma rutiner och måltidsordning...
För mitt ätande vore det toppen..., fast då blir jag ju av med sovmornarna..
Fast, å andra sidan så kanske jag inte är lika trött då jag kliver upp samma tid varje dag..
HmMmmm..
Får nog fortsätta fundera ett tag till...
Ovetande omgivning
Idag när jag hade lunch satt vi ett gäng kollegor vid samma bord i lunchrummet...
Jag har ju i min enfald trott att i stort sett ALLA på arbetsplatsen vet om att jag gjort en viktoperation men idag fick jag bekräftat att förmdoligen så är det nog inte allmänt känt....
En manlig kollega var ironisk och påtalade min "stora" portion, undrade om jag verkligen blev mätt på den...
Han trodde att jag valt att äta en liten portion på lunchen och en större portion mat när jag kommer hem...
Jag svarade honom att mina portioner alltid är mellan 1,5-2 dl stora...
Han undrade om jag blev mätt och sa sen: "Ojjj, då måste du ha gått ner en massa......, hur mycket har du egentligen gått ner?"
Jag svarade att jag gått ner 31 kilo sedan i juni, han blev väldigt imponerad och tyckte att jag sulle börja äta "vanligt" så att jag inte försvann helt....
Han började prata om att han gått ner 5 kilo och att han inte riktigt vet hur han skall bära sig åt nu när viktnedgången har stannat.., undrade om jag hade några råd till honom......
*öhh*
Iofs så är ju vi överviktiga de bästa bantarna som finns.... Vi vet ju ALLT om bantningsmetoder men problemet är ju att lyckas gå ner och bibehålla vikten....
När jag kom tillbaka på min plats kommer min kompis förbi och vi surrar om samtalet i lunchrummet...
Vi kom då fram till att den manlige arbetskamraten förmodligen inte har en aning om att jag opererat mig och att han tror att jag "bantar"..
När jag tänker efter så är det fler än han som frågar mig om bantar och träningstips...
De tror nog att min viktnedgång beror på diet och att jag börjat träna... Det är tom en kvinnlig kollega som börjat ha lika små matlådor som mig, hon går nog på samma "diet" som jag....
Snopet bara att hon kommer att bli sjuuuuukt hungrig av dom där småportionerna medan jag är nöjd med mina portioner och måste hålla måltidsordningen för att mig mätt... (men det har nog inte hon förstått ännu)
Är det nån idé att fortsätta bloggandet..
Funderar över om jag ska fortsätta med bloggandet på den här sidan eller ej...
Har ju två bloggar, den här vikt-bloggen och en annan mer officiell där jag skriver mer om min vardag...
Den här bloggen är inte allmänt känd i min omgivning utan läsarna är väl, förutom min nyopererade vän och sambon, mest läsare som hittat mig via vikt-forumen...
Jag funderar om det ens är några som orkar läsa den här bloggen och om det har nån betydelse för någon att jag delar med mig av mina funderingar, problem och små framsteg..
Fortsätter nog att fundera lite till...., även om jag inte har så många läsare (inte som lämnar kommentarer iaf) så kan det vara skönt att skriva av sig ang. viktop-livet...... (för det är något som jag inte berört i min andra blogg) och det kan ju oxå vara kul att ha en "dagbok" över min viktresa och funderingar på vägen...
Igår kväll var jag och hälsa på min nyoperarade vän....
Hon opererades i tisdags och kom hem i torsdags..!
Jag är så glad över att allt gått bra och att hon är hemma igen!
Vi surrade, svamlade, drack kaffe åsså gav jag henne fragminsprutan...
Var lite nervös över att jag skulle göra illa henne när jag skulle sticka (för om man hamnar lite fel kan det ju göra grönj-vulskt ont) men det gick som en dans...
Det är så skönt att se att allt gått bra, hon har redan tappat en del i vikt, den syns på både kläderna och i ansiktet men det "ser" hon inte själv....
Det ska bli kul att följa hennes resa...
Jag har ändrat vanor..
Tidigare gick jag alltid på den handikapptoan, den var stor och rymlig och där hade man svängrum...
Jag hatade de gånger jag var tvungen att gå på någon av de små toaletterna..., det kändes nästan klastrofobiskt...
Numera, när jag blivit lite mindre så har jag bytt vana utan att ens har lagt märke till det... Nu så går jag oftast på den minsta toaletten och känner mig så nöjd när jag inser att det inte känns trångt längre..
Tänk att sådana små saker kan kännas stora..
Allt gick bra..
Operationen blev försenad men allt hade gått bra och det är huvudsaken..
Jag har pratat med henen flera gånger och hon har sin dator med så att hon kan uppdatera sin blogg och hålla kontakten...
Det känns bra att hon är så pass pigg så hon orkar prata med mig och surfa..., inte ens jag var så pigg på sjukhuset efter min operation..
Imorse så skickade jag ett sms till henne och frågade om vällingen till frukost smakade bra..., jag visste ju att hon längtat efter smak på annat än modifast...
Jag fick svar av henne att hon satt och sörplade i sig den...., låååååångsamt!
Det där med lååååångsamt är ett internet skämt eftersom jag inte behärskar den tekniken men att hon gör det till överdrift......., hon kan sitta med en tallrik mat i en evighet.... Det där med att äta långsam lär INTE bli nåt problem för henne nu när hon är opererad...
Nervös..
Vid 11:30 fick jag ett sms om att hon snart skulle skjutsas iväg till op.....
Aha, förseningar..., de är väl sånt som händer...
Fick nyss ett oroligt sms av vår gemensamma vän som skrev att hon ringt IVA o att hon inte kommit dit än...
Skrev ett "lugnande" sms tillbaka att jag tror att det blivit mer förseningar eftersom jag fick ett sms av henne vid 11:30, att det är en del förberedelser i operationssalen innan det är dags för operationen och att de räknar på att en operation tar 1 timme och 45 minuter...
Sanningen att säga så är jag skitnervös..., jag försökte lugna vår gemensamma vän men hon skulle bara veta att jag själv är ett nervknippe...
Sitter som på nålar och väntar på besked om att allt gått bra...
Nu förstår jag plötsligt min omgivnings oro när jag opererade mig..
Ops, det blir sällan som man tänkt sig
Ojoj som hon har väntat på den...
Ringde henne imorse för att kolla om hon var nervös men hon var cool...., tur det för jag var lite pirrig för hennes del...
Min vän har problem med bl. a panikångest och jag visste/vet att det ibland kan sätta käppar i hjulet för henne...
Kontrollmänniska som hon är hade hon kontrollerat ALLT hon kunde kolla upp innan hon åkte till Sundsvall..
Vilken tid hon skulle opereras, om hon fick eget rum mm mm....
Hon hade fått information om att hon skulle opereras direkt på morgonen kl. 8 och att hon skulle få ligag på en 2-sal med en yngre tjej.....
Ringde henne för en stund sen.....
Hon verkade vara på gott humör, hon satt i dagsrummet och surrade med folk...
(hennes sociala kompetens är det då minsann inget problem med.......)
MEN; det visade sig tydligen att hon inte skulle opereras förrän närmare 11-snåret och att hon hamnat på en 4-sal med tå tanter som var var närmare hundra år.....
Oooops....
Men, hon var glad ändå..., skönt!
Nu hoppas jag att allt går som det ska och att hon mår bra när operationen är över....
