Migrän..
Nu har jag varit däckad i migrän igen..., i två dagar!
Var på återbesök till läkaren i måndags, han ville kolla upp hur jag mådde eftersom han tidigare plockat bort betablockeraren som jag bl.a haft för huvudvärken..
Nu när jag gått ner i vikt så blev jag yr och konstig, det berodde på att jag fått på tok för lågt blodtryck därför plockades betablockeraren bort helt...
Yrseln försvann som ett brev på posten och det är skönt att slippa den medicinen...
Men, som det är nu så är det att välja mellan pest eller kolera...., antingen ta betablockerare och blir yr pga. att jag får för lågt blodtryck eller fortsätta utan och ha problem med huvudvärken...
Tänk att jag aldrig kan vara nöjd...
J-klar va jag "skiter ut" inlägg idag.....
Så här aktiv på bloggfronten har jag nog aldrig varit...., inte ens när jag gick i väntans tider inför operationen...
Ok, det kanske inte är några världsnyheter som jag kommer med men det är ialla fall saker som huserar i min hjärna för tillfället...
Visst är jag glad och nöjd när jag börjat gå ner i vikt...
MEN; jag har nu upptäckt att jag börjat bli mer kritisk till mig själv och min kropp....
Tänk att jag aldrig kan vara riktigt nöjd...
Alldeles nyss stod jag i trosor och bh framför spegeln och upptäckte att jag fått hängröv...
Hallå, var kom den ifrån egentligen.....?
Den har jag aldrig sett förut.. (jaja det kan ju iofs bero på att det inte är speciellt vanligt förekommande att jag står i bara trosor och bh framför spegeln...)
Men, förmodligen beror det på att rumpan höll formen eftersom den var utfylld med hull... (skriver hull eftersom det låter bra mycket bättre än fett)
Herregud, som rumpan är nu så skulle jag förmodligen kunna knipa fast en penna under rump-vecket....
(måste nog ta och prova)
Under brösten skulle jag nog kunna lägga en hel pennsamling.... *asg*
Snuvad på konfekten...
En del människor ser mat enbart som föda och nåt man måste ha för att leva...., men för mig är maten en del av livets guldkanter...
Jag ångrar inte operationen men jag ska inte sticka under stol med att jag emellanåt känner mig "snuvad på konfekten", speciellt när det är nåtn mat som jag verkligen gillar och jag sitter där med min pytteportion och vet att jag inte får äta nåt mer...
Då känns det snopet....
Fast, det är ju ett måste i det nya livet...., och jag måste verkligen försöka att se fördelarna med operationen och inte låta det problemet överväga fördelarna...
Jag skiter som en häst... ;-)
Har ju börjat ta kosttillskott ....., jisses amalia....
För tillfället skiter jag som en häst.....
Konstigt, för jag äter ju lika lite som vanligt, det är ju bara de här 3 extra tabletterna som jag tar två gånger om dagens som förändrad mathållningen.....
För er med lika dålig humor som bloggskrivaren herself delar jag med mig av Skitguiden.....
Många av oss känner nog igen flertalet.. ;-)
Prinskorvar..
Sedan dess har jag gått upp....., och nu väger jag bra mycket mindre än när jag köpte den...
Nåt jag förundras över är att trots att jag gått ner 30 kg så har mina prinskorvsfingrar inte minskat så mycket i storlek..
Ok...., när jag vägde som mest så satt den tajt men nu så vill den gärna glida av fingret när jag är kall om fingrarna..
Fast, jag tycker ändå att det är konstigt att det inte försvunnit mer hull från fingrarna...
Frusen..
Har ju läst och hört om många som börjar frysa en hel del när de viktopererat sig...
Jag har inte märkt av nåt förrän på sistone.......
Jisses va frusen jag har blivit..
Ok att det är vinter men när det är mellan 19-22 grader inomhus ska jag ju inte behöva gå påbyltad...
När jag gå och lägger mig brukar jag oftast ha på mig svettisbyxor, t-shirt, huvtröja, strumpor, duntofflor, duntäcke OCH filt.....
Snacka om att jag är en erotikdödare...
Å skulle man mot förmodan vara på väg att "få till det" nån gång så lär väl sambon somna innan jag ens fått av mig första lagret med kläder...
Får väl se om frusenheten håller i sig......, eller om det bara är tillfälligt...
Trösten i bedrövelsen är väl att jag kommer att kunna vistas utan problem inomhus i sommar...., annars brukar det vara så varmt i huset att jag helst vill sova i gillestugan eller med kylklampar i sängen...
Näringsbrist??
Fick en envis förkylning och däckade på nyårsdagen.. , förmodligen var det den här j-kla influensan som drabbar var och varannan i dessa förkylningstider....
Var till läkaren förra fredagen och blev sjukskriven ytterligare en vecka för återhämtning...
(med ett förflutet med en sjukskrivning för utbrändhet och depression har jag förstått att krafterna är begränsade.. , vilket också läkaren poängterade...)
Jag har kännt mig lite bättre i förkylningen de senaste dagarna men tog ändå tillfället att vila upp mig ordentligt...., jag har varit fruktansvärt seg och trött och har sovit en hel del.....
Har funderat över varför jag är så trött och har inte riktigt kunna sätta fingret på det...
Visst har jag förstått att förkylningen har inverkan på orken men häromkvällen så frågade en kompis om det inte kunde bero på näringsbrist.....
Började fundera på hur mathållningen fungerat de senaste veckorna, dvs sen jag gick på julledighet och konstaterade att det varit en KATASTROF!! Jag har absolut inte ätit som jag borde...., det har varit mycket småätande och fikande och det som slunkit in i munnen har förmodligen inte varit speciellt näringsrikt...
*skäms som en hund men försöker lära av mina misstag*
Det kan ju faktiskt vara så att tröttheten är en kombination av näringsbrist och sviter efter förkylningen....
Inser vikten av att hålla mathållningen och måltidsordningen, att det är viktigt att äta näringsrikt mat i rätt mänd.., för annars mår jag inte bra i längden..
Kanske var det bra att få denna väckarklocka (även om det kanske enbart beror på förkylningen)
Snart är det måndag igen, sjukskrivningen är över och de vanliga rutinerna med vardag och jobb kommer igång igen..
*åter till ekorrhjulet där min tid byts mot pengar*
Men, den här gången känns vardagen mer välkommen än i vanliga fall...
Bästa tipset..
Gjorde ju misstaget att köpa lattemjölk ihopp om att den skulle smaka latte...., tji fick jag...., den var ju menad att använda till kaffet då man gjorde kaffe latte och hade ingen smak... :-(
Fick ett tips av en jobbarkompis att det finns sugrör med smak..., sugröret "Sipahh".
Det lät som ett skämt men efter att ha letat på nätet så såg jag att det faktiskt var på riktigt....
Har sprungit runt som en idiot på våra affärer och frågat efter sugrören men givetvis så fanns de inte i någon av våra välsorterade livsmedelsbutiker.... :-(
Mjölkdrickandet har blivit lidande....
MEN, igårkväll gjorde jag en revolutionerande upptäckt på Milkos sida där de tipsade om olika mellanmål..
Där fanns tipset om att man kunde blanda safr med mjölk istället för vatten...
Igårkväll så tog jag lite funlight-saft och blandade med mjölken och det blev jättegott...., smakade som milkshake fast det blev givetvis inte samma krämiga konsistens....
Den vanan kan jag definitivt vänja mig med.....!!!!!!!! Kanske kan jag lyckas få i mig den rekommenderade mjölkmängden trots allt...
Magiskt, äntligen -30
Ok, jag kanske skarvar lite, det kanske inte var -30 men då jag tittade på termometern så visade den i alla fall -28, huvaligen va kallt... *brrrrrr*
Själv har jag legat nedbäddat i soffan sedan nyårsdagen...., har haft ont i halsen, öronen och feber...., nu har det utvecklats till snor och en rejäl whiskeyröst så jag har ju i alla fall lite variation i vardagen...
Nåja, åter det till magiska - 30....
Det är givtevis vikten jag syftar på..
Vågen visade sig från sin bästa sida idag då jag bestämde mig för att äntra den och jag konstaterade att jag nu lyckats gå ner 30 kg.....
Jiiihaaa!
Har ju en längre tid gått och blängt på vågf-n som verkar stått tokstill......., nu under julen då jag slarvat med ätandet har jag inte ens orkat bry mig, tänkte att jag får ta tag i det där på onsdag då det äntligen är vardag och vanliga rutiner igen...
Som jag skrivit tidigare så slarvar jag en hel del med ätandet då jag jobbar skift och börjar på em...
Har funderat på om jag skall prova med fasta mattider oavsett när jag börjar på dagen...,
tex kl. 7, 9, 12, 15, 18, 21
Som det är nu och de dagar då jag jobbar sent äta frukost vid 11-tiden och det är inte det ultimata, hela matordningen blir skruvad...
En påse från Vero Moda... - ett nytt liv...
Snart är det ett nytt år och nya tag.....
Livet har förändrats på flera sätt...., jag är piggare, gladare, orkar mera, har fått lite bättre självkänsla....
Tyvärr, på gott och ont, så tror jag att jag blivit mer fåfäng, förut nöjde jag mig med att jag inte såg allför tjock ut i det jag tog på mig...., numera är jag mer noggrann och vill dessutom se bra ut i det jag tar på mig...
Nu för tiden så händer det tom att jag kan tänka mig att vara med på bild..., tidigare så blev jag irriterad när en kamera kom fram och jag gjorde allt för att slippa vara med på bild...
Sedan operationen så har sambon regelbundet tagit bilder på mig varje månad. När jag tittar på dessa så ser jag att jag förvandlats från något som såg ut som en övergödd krigsfånge som absolut inte ville vara med på bild till en gladare och nöjdare tjej som numera tom vågar sig på ett leende framför kameran..
För några månader sedan delade jag med mig av att jag var så glad att jag äntligen kunde köpa en bh på en "vanlig" klädkedja och inte behövde gå på butiker som är specialiserade på just underkläder och säljer större storlekar..
Jag har länge gått och trånat efter Vero Modakläder som säljs på en butik här i stan men har ju inte vågat mig in och prova eftersom jag tagit för givet att de ändå inte skulle passa mig...
Häromdagen vågade jag mig in, hittade ett par ursnygga baggy-jeans som jag bara var tvungen att köpa...
Provade flera byxor men de var för stora i storleken.., tillslut kom jag därifrån med ett par som var strlk 30/32....., jag kunde nog haft en storlek mindre men jag hatar när det känns för snävt, eftersom det är baggy-jeans så gör det inget om de är stora...
De är lite långa i benen men eftersom det är dragsko nedtill så gör det ingenting....
Delar med mig av en liten bild, på de nya jeansen och mig förstås...
Bild: privat
Förlåt dig själv...
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du vill vara.
Förlåt dig själv.
(det 1:a kapitlet ur "En komikers uppväxt")
Gasigt..
När jag är hemma så känns det ju ok att kunna "släppa lite väder", även om jag helst inte erkänner att jag gör det, men när jag är ute bland folk eller på jobbet är det ju genast en knivigare situation...
OBS!
Personen på bilden ovanför har inget med inlägget att göra......
Jag är mig lik...
"Jag är glad över att du fortfarande är samma tjej trots din viktnedgång och förändring"
Det gjorde mig glad... Jag vill ju verkligen att folk ska uppfatta mig som samma person som innan min viktnedgång....
Jag gilar inte när människor tror att jag blvit förändrad bara för att jag numera trivs bättre med mig själv och pratar bakom ryggen på mig och tror att jag blivit högfärdig och tror att jag är nåt bara för att jag lyckats gå ner....
På eget bevåg..
I och med min viktnedgång upptäckte jag att jag blev mer och mer yr och insåg plötsligt att det kanske berodde på att mitt blodtryck blev på tok för lågt..., började därför att ta bara halva tabletter för att se om yrheten blev bättre...
Ringde till vårdcentralen idag för attboka tid för medcinering och även för att se till att jag kan få börja ta B12-injektionerna och den stackars sjuksköterskan höll på att gå i taket när hon hörde vad jag hade gjort....
Ingen fara skedd men tydligen var det inte bra att ta egna intiativ sådana här gånger... *skäms*
Mat, mat, mat
SUCK!
Blir ingen ordning med ätandet sådana här dagar..., åt frukost vd 12-snåret, innan dess hade jag bara druckit kaffe och ätit en banan......, sen blev det inget vettigt ätit förrän sambon kom hem vid 17-tiden...
Ätandet fungerar bäst de dagar jag jobbar och har fasta tider..., är jag hemma så har jag en förmåga att bara flumma omkring (tittar på tv, surfar eller fixar med saker som ska göras) och glömmer därmed bort ätandet...
Har iaf rostat grönsaker ikväll..., paprika, purjolök, palsternacka, morot och vitlök med lite olivolja och flingsalt...., MUMS!
Bra att ha det gjort så har jag grönsaker fixade resten av veckan. det underlättar...
På lördag ska jag på julfest med sambon och hans jobb..., gruvar mig lite eftersom jag inte riktigt vet hur det kommer att funka med maten (vet att det är tre-rätters) men det lär väl lösa sig på nåt vis.... Blir jag dålig så är det väl bara att åka hem...
Mitt jobb ska på julbord 16 december, jag har ännu inte bestämt om jag ska följa med eller ej...
Känns meningslöst att sitta ute i skogen (det är iofs väldigt mysigt där vi ska äta men det är ute i obygden och vi åker buss dit) i flera timmar när jag förmodligen ätit upp min lilla assiette långt innan mina kollegor gått in på det varma på julbordet..
Nåja, den som lever får se..., jag har väl några dagar till på mig att fundera....
Under 80...
Idag stannade äntligen vågen på 79,8 kg, jisses va jag har väntat på dagen att hamna under 80-strecket.....
Jiiiiihaaaaaaaaa!!
Känner mig givetvis "smalare" än på länge....., livet känns "lättare" på många sätt...., det är dessutom lättare att hitta kläder.. (sambon säger att det inte är lika mycket scener och "tokspel" härhemma sedan jag gick ner i vikt och fick lättare att hitta kläder)
Konstigt egentligen.., för när jag drar mig till minnes att jag var i den här viktklassen sist så tyckte jag att jag var enorm och att jag aaaaaaaldriiig kunde hitta några kläder...., Iofs hade jag ju då inte varit större så jag hade ju inget att jämföra med...
Bjuder på en favorit i repris....
Han förgyller min dag...
Tvivel..
Blänger på portionsstorlekarna, blir frustrerad över att alltid vara tvungen att planera och att alltid måste "tänka till" för att inte behöva riskera att bli dålig....
Förut var det så mycket enklare...
Är det så här det vara så här resten av livet...???
Jaa, det är ju faktiskt så här det kommer att vara...
Jag tyckte mig vara välinformerad om vad en gpb innebar men när man plötdligt är mitt-i-verkligheten som gbp-opad så är det plötsligt inte alltid lika enkelt...
Undrar om jag kanske fått en liten svacka....., har läst om en del som blir lite (eller mycket) deprimerade efter operationen...
Det är väl kanske när "smekmånaden" efter operationen är slut som svackan kommer, när viktnedgången går långsamt, bekräftelsen och komplimanger från omgivningen blir färre och man börjar fundera på "vem-är-jag-egentligen"...
Tankeleken: När jag blir smal ska jag..
Innan jag opererades fanns det vissa saker som jag hoppades på skulle bli verklighet då jag hade gått ner/börjat gå ner i vikt...
Lekte ofta tankeleken "När jag blir smal ska jag.........."
och gjorde tom en lista på viktforumet.
Några av sakerna som då fanns med i min tankelek (och som nu är avverkade och kan strykas) var tex att:Minska på blodtrycksmedicinen
Köpa stuprörsjeans
Kunna ha svarta höga stövlar
Kunna köpa bh:n på en vanlig affär
Sitta med benen i kors
Så häftigt att inse att jag nu har snäva jeans, har inhandlat snygga svarat stövlar, har minskat på medcinen, köpte senaste bh:n på lindex och nu dessutom kan sitta med benen i kors nästan utan problem...
Låter säkert sjukt för "vem-som-helst" som inte haft det problemet (dvs den som aldrig varit överviktig) men jag säger bara:
F-n, vilken grej...! det ger mig verkligen kickar att kunna göra saker jag inte kunnat göra förut...
Personlig Tränare
Hahaha...., det skulle kunna varit jag...
Kära Dagbok,
Jag har precis fyllt 40, och min man (älskling!) gav mig en vecka med Personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag i och för sig fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.
Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare.
Jag fastnade lite för Lasse, som är en 26-årig kille som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för badkläder.
Det är han som är anledningen till att jag skriver det här, han bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg.
På måndag gäller det!
Måndag
Jag gick upp klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så
tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Lasse väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare.
Lasse är suverän! Han har blont hår, fantastiskt blå ögon och ett
charmerande leende.
Vi började med en rundtur på anläggningen. Lasse visade mig maskinerna
och det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog Lasse min puls, och han verkade lite orolig över hur hög den var. Det han inte fattade var att min puls var hög för att han stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars!
När vi gjorde sit-ups pushade Lasse på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållit in den ända sen jag mötte honom i receptionen.
Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Lasse rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att han är lika duktig där inne som han är med mig.
Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!
Tisdag
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen.
Lasse tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la han på vikter på den också!
Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men jag klarade en hel kilometer.
Leendet jag fick av Lasse när jag klev av löpbandet gjorde det mer än värt mödan.
Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!
Onsdag
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna.
Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa.
Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen.
Lasse var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att hans röst är lite för hurtfrisk för såna här tidiga morgnar, och när han skriker på mig får han en nasal ton som är riktigt irriterande.
Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Lasse sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Han snackade massor av annan skit också.
Torsdag
Lasse väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimas som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hans tunna läppar avslöjade honom allt.
Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - Det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna !
Lasse tvingade mig att träna med hantlar. När han tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i damernas omklädningsrum. Han skickade Linda för att hämta mig, och sen satte han mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.
Fredag
Jag hatar den idioten! Lasse är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, uppblåsta träningsnarkoman!
Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå honom med den.
Lasse ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS!
Om han inte ville ha jack i golvet så borde han inte ha räckt mig de där (¤%&##%¤) hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen.
Jag är säker på att han lärt sig det där på Sadisthögskolan, han måste fått en hedersbetygelse i grenen 'tillfoga smärta'.
Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.
Lördag
Lasse lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget han har. Han undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.
Söndag
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut.
Jag bad också till gud att min man nästa år väljer en roligare present.
Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.
Det var ett öde att se Finsk TV i elva timmar..............jag kan ju inte finska...............Snopet..
Det var bra att bli påmind....
Jag kände att jag kommit in i mina egna (påhittade och fungerande) rutiner och det där med mjölken har jag struntat helt och hållet i eftersom det inte passat in i mina rutiner.... Nu fick hon upp ögonen på mig och jag förstår att det är viktigt att få i mig kalciumet....
Måste väl erkänna att jag kanske inte skött mig exemplariskt men jag är iaf medveten om att jag bör dricka mjölken och jag försöker att komma ihåg det...., men det är alltför lätt att glömma bort eftersom man inte är van det...
Tyckte att jag var supersmart när jag köpte latte-mjölk, var helt övertgad att det var mjölk med latte-smak...
Min tanke var att om den smakade latte skulle det bli betydligt lättare (och givetvis godare) att få i i mig mjölken..
Döm av min förvåning när jag glad i hågen hällde upp ett glas med latte-mjölk och upptäckte att det var vit..., inte latte-färgad som jag förväntat mig.... Ännu mer förvånad blev jag när det visade sig att det inte alls smakade latte..., den smakade som en kombination mellan mjölk/grädde....
*hmmm*
Besviket läste jag på paketet och där stod det att den där mjölken var lättare att skumma osv....
Ööööh, vaaa???
Inte ett ord om att den skulle smaka latte... Jag undrar vart jag fått det ifrån....
Men, OM det skulle finnas en mjölk med latte-smak så skulle jag bli stor-konsument!!!
