Tvivel..

Alltsomoftast är det bra med mig och jag ångrar inte operationen, men ibland kommer tvivlen och funderingarna...
Blänger på portionsstorlekarna, blir frustrerad över att alltid vara tvungen att planera och att alltid måste "tänka till" för att inte behöva riskera att bli dålig....
Förut var det så mycket enklare...

Är det så här det vara så här resten av livet...???
Jaa, det är ju faktiskt så här det kommer att vara... 
Jag tyckte mig vara välinformerad om vad en gpb innebar men när man plötdligt är mitt-i-verkligheten som gbp-opad så är det plötsligt inte alltid lika enkelt...

Undrar om jag kanske fått en liten svacka....., har läst om en del som blir lite (eller mycket) deprimerade efter operationen...
Det är väl kanske när "smekmånaden" efter operationen är slut som svackan kommer, när viktnedgången går långsamt, bekräftelsen och komplimanger från omgivningen blir färre och man börjar fundera på "vem-är-jag-egentligen"...



 


Kommentarer
Postat av: karolina

är opererad sedan 9 månader det är jobbigt i perioder framförallt när håret faller och skinnet börjar hänga. men sedan tänker man på hur det kändes att aldrig kunna köpa just den tröjan eller vara med på olika aktiviteter och inser att man aldrig vill backa tillbaka, portions storlekrna blir större och man mår bättre, för mig har vikten fallit sakta hela tiden är uppe i 34 kg är nöjd.

2008-11-22 @ 09:03:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0