Jag är mig lik...
"Jag är glad över att du fortfarande är samma tjej trots din viktnedgång och förändring"
Det gjorde mig glad... Jag vill ju verkligen att folk ska uppfatta mig som samma person som innan min viktnedgång....
Jag gilar inte när människor tror att jag blvit förändrad bara för att jag numera trivs bättre med mig själv och pratar bakom ryggen på mig och tror att jag blivit högfärdig och tror att jag är nåt bara för att jag lyckats gå ner....
På eget bevåg..
I och med min viktnedgång upptäckte jag att jag blev mer och mer yr och insåg plötsligt att det kanske berodde på att mitt blodtryck blev på tok för lågt..., började därför att ta bara halva tabletter för att se om yrheten blev bättre...
Ringde till vårdcentralen idag för attboka tid för medcinering och även för att se till att jag kan få börja ta B12-injektionerna och den stackars sjuksköterskan höll på att gå i taket när hon hörde vad jag hade gjort....
Ingen fara skedd men tydligen var det inte bra att ta egna intiativ sådana här gånger... *skäms*
Mat, mat, mat
SUCK!
Blir ingen ordning med ätandet sådana här dagar..., åt frukost vd 12-snåret, innan dess hade jag bara druckit kaffe och ätit en banan......, sen blev det inget vettigt ätit förrän sambon kom hem vid 17-tiden...
Ätandet fungerar bäst de dagar jag jobbar och har fasta tider..., är jag hemma så har jag en förmåga att bara flumma omkring (tittar på tv, surfar eller fixar med saker som ska göras) och glömmer därmed bort ätandet...
Har iaf rostat grönsaker ikväll..., paprika, purjolök, palsternacka, morot och vitlök med lite olivolja och flingsalt...., MUMS!
Bra att ha det gjort så har jag grönsaker fixade resten av veckan. det underlättar...
På lördag ska jag på julfest med sambon och hans jobb..., gruvar mig lite eftersom jag inte riktigt vet hur det kommer att funka med maten (vet att det är tre-rätters) men det lär väl lösa sig på nåt vis.... Blir jag dålig så är det väl bara att åka hem...
Mitt jobb ska på julbord 16 december, jag har ännu inte bestämt om jag ska följa med eller ej...
Känns meningslöst att sitta ute i skogen (det är iofs väldigt mysigt där vi ska äta men det är ute i obygden och vi åker buss dit) i flera timmar när jag förmodligen ätit upp min lilla assiette långt innan mina kollegor gått in på det varma på julbordet..
Nåja, den som lever får se..., jag har väl några dagar till på mig att fundera....
Under 80...
Idag stannade äntligen vågen på 79,8 kg, jisses va jag har väntat på dagen att hamna under 80-strecket.....
Jiiiiihaaaaaaaaa!!
Känner mig givetvis "smalare" än på länge....., livet känns "lättare" på många sätt...., det är dessutom lättare att hitta kläder.. (sambon säger att det inte är lika mycket scener och "tokspel" härhemma sedan jag gick ner i vikt och fick lättare att hitta kläder)
Konstigt egentligen.., för när jag drar mig till minnes att jag var i den här viktklassen sist så tyckte jag att jag var enorm och att jag aaaaaaaldriiig kunde hitta några kläder...., Iofs hade jag ju då inte varit större så jag hade ju inget att jämföra med...
Bjuder på en favorit i repris....
Han förgyller min dag...
Tvivel..
Blänger på portionsstorlekarna, blir frustrerad över att alltid vara tvungen att planera och att alltid måste "tänka till" för att inte behöva riskera att bli dålig....
Förut var det så mycket enklare...
Är det så här det vara så här resten av livet...???
Jaa, det är ju faktiskt så här det kommer att vara...
Jag tyckte mig vara välinformerad om vad en gpb innebar men när man plötdligt är mitt-i-verkligheten som gbp-opad så är det plötsligt inte alltid lika enkelt...
Undrar om jag kanske fått en liten svacka....., har läst om en del som blir lite (eller mycket) deprimerade efter operationen...
Det är väl kanske när "smekmånaden" efter operationen är slut som svackan kommer, när viktnedgången går långsamt, bekräftelsen och komplimanger från omgivningen blir färre och man börjar fundera på "vem-är-jag-egentligen"...
Tankeleken: När jag blir smal ska jag..
Innan jag opererades fanns det vissa saker som jag hoppades på skulle bli verklighet då jag hade gått ner/börjat gå ner i vikt...
Lekte ofta tankeleken "När jag blir smal ska jag.........."
och gjorde tom en lista på viktforumet.
Några av sakerna som då fanns med i min tankelek (och som nu är avverkade och kan strykas) var tex att:Minska på blodtrycksmedicinen
Köpa stuprörsjeans
Kunna ha svarta höga stövlar
Kunna köpa bh:n på en vanlig affär
Sitta med benen i kors
Så häftigt att inse att jag nu har snäva jeans, har inhandlat snygga svarat stövlar, har minskat på medcinen, köpte senaste bh:n på lindex och nu dessutom kan sitta med benen i kors nästan utan problem...
Låter säkert sjukt för "vem-som-helst" som inte haft det problemet (dvs den som aldrig varit överviktig) men jag säger bara:
F-n, vilken grej...! det ger mig verkligen kickar att kunna göra saker jag inte kunnat göra förut...
Personlig Tränare
Hahaha...., det skulle kunna varit jag...
Kära Dagbok,
Jag har precis fyllt 40, och min man (älskling!) gav mig en vecka med Personlig tränare i födelsedagspresent. Nu är jag i och för sig fortfarande i kanonform, jag spelade trots allt fotboll när jag var 20, men det kan vara roligt att få röra lite på sig.
Jag ringde till träningsanläggningen och bokade tid med en personlig tränare.
Jag fastnade lite för Lasse, som är en 26-årig kille som förutom jobbet som personlig tränare också är aerobicinstruktör och modell för badkläder.
Det är han som är anledningen till att jag skriver det här, han bad mig skriva dagbok för att hålla koll på mina framsteg.
På måndag gäller det!
Måndag
Jag gick upp klockan 06.00. Det var riktigt tufft att komma upp så
tidigt, men när jag kom till träningsanläggningen, där Lasse väntade vid receptionen blev allt helt plötsligt mycket lättare.
Lasse är suverän! Han har blont hår, fantastiskt blå ögon och ett
charmerande leende.
Vi började med en rundtur på anläggningen. Lasse visade mig maskinerna
och det första jag fick göra var springa på löpbandet. Efter fem minuter tog Lasse min puls, och han verkade lite orolig över hur hög den var. Det han inte fattade var att min puls var hög för att han stod så nära mig i sin tajta lycra-outfit, jag är ju i toppform annars!
När vi gjorde sit-ups pushade Lasse på mig och jag kämpade på, trots att jag var trött i magen efter att ha hållit in den ända sen jag mötte honom i receptionen.
Efter passet njöt jag av att titta på hur smidigt Lasse rörde sig under sitt aerobic-pass, och tänkte att han är lika duktig där inne som han är med mig.
Det här kommer bli en FANTASTISK vecka!
Tisdag
Jag fick dricka två kannor kaffe för att komma upp, men till slut var jag utanför dörren på väg till träningen.
Lasse tvingade mig att ligga på rygg och trycka upp en tung järnstång i luften, sen la han på vikter på den också!
Mina ben kändes som spaghetti på löpbandet, men jag klarade en hel kilometer.
Leendet jag fick av Lasse när jag klev av löpbandet gjorde det mer än värt mödan.
Jag mår toppen! Det här är andra dagen i mitt nya liv!
Onsdag
Jag försökte borsta tänderna, och enda sättet som var möjligt var att ligga med huvudet på tandborsten och röra munnen fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har fått bråck i bröstmusklerna.
Jag klarade av att köra så länge jag slapp styra eller bromsa.
Jag parkerade på en handikapparkering vid träningsanläggningen.
Lasse var lite okänslig idag och hävdade att mina skrik störde de andra som tränar på anläggningen. Jag har kommit på att hans röst är lite för hurtfrisk för såna här tidiga morgnar, och när han skriker på mig får han en nasal ton som är riktigt irriterande.
Jag fick ont i bröstet när jag skulle ställa mig på löpbandet, så jag fick stå på trappmaskinen istället. Vem i helvete har uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som gjorts obsolet av hissen? Lasse sa att det skulle hjälpa mig att komma i form och öka min livsnjutning eller nåt. Han snackade massor av annan skit också.
Torsdag
Lasse väntade på mig med sina vampyrlika tänder i en grimas som skulle föreställa ett leende, men den grymma formen på hans tunna läppar avslöjade honom allt.
Jag kunde inte rå för att jag var en halvtimma försenad - Det tog mig 20 minuter att bara knyta skorna !
Lasse tvingade mig att träna med hantlar. När han tittade bort, passade jag på att springa och gömma mig i damernas omklädningsrum. Han skickade Linda för att hämta mig, och sen satte han mig på roddmaskinen som straff. Jag sänkte den.
Fredag
Jag hatar den idioten! Lasse är den vedervärdigaste varelse till människa som någonsin fötts på denna planet NÅGONSIN! Korkade, uppblåsta träningsnarkoman!
Om jag kunde röra någon enda liten del av min kropp utan denna fruktansvärda smärta skulle jag slå honom med den.
Lasse ville att jag skulle jobba med mina triceps. JAG HAR INGA TRICEPS!
Om han inte ville ha jack i golvet så borde han inte ha räckt mig de där (¤%&##%¤) hantlarna, eller något annat tyngre än en macka för den delen.
Jag är säker på att han lärt sig det där på Sadisthögskolan, han måste fått en hedersbetygelse i grenen 'tillfoga smärta'.
Löpbandet kastade av mig och jag landade på en hälsorådgivare. Jag önskar att jag hade landat på någon mjukare.
Lördag
Lasse lämnade ett meddelande på min telefonsvarare i morse, i det där äckliga, hurtfriska, gnisslande tonläget han har. Han undrade varför jag inte dök upp idag. Ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder högtalaren med första bästa trubbiga verktyg, men tyvärr saknar jag styrka att ens trycka på knapparna på fjärrkontrollen. Jag har sett på finsk tv i elva timmar.
Söndag
Jag åkte färdtjänst till kyrkan idag för att tacka gud att den här veckan äntligen är slut.
Jag bad också till gud att min man nästa år väljer en roligare present.
Till exempel en rotfyllning eller en rejäl tarmsköljning.
Det var ett öde att se Finsk TV i elva timmar..............jag kan ju inte finska...............Snopet..
Det var bra att bli påmind....
Jag kände att jag kommit in i mina egna (påhittade och fungerande) rutiner och det där med mjölken har jag struntat helt och hållet i eftersom det inte passat in i mina rutiner.... Nu fick hon upp ögonen på mig och jag förstår att det är viktigt att få i mig kalciumet....
Måste väl erkänna att jag kanske inte skött mig exemplariskt men jag är iaf medveten om att jag bör dricka mjölken och jag försöker att komma ihåg det...., men det är alltför lätt att glömma bort eftersom man inte är van det...
Tyckte att jag var supersmart när jag köpte latte-mjölk, var helt övertgad att det var mjölk med latte-smak...
Min tanke var att om den smakade latte skulle det bli betydligt lättare (och givetvis godare) att få i i mig mjölken..
Döm av min förvåning när jag glad i hågen hällde upp ett glas med latte-mjölk och upptäckte att det var vit..., inte latte-färgad som jag förväntat mig.... Ännu mer förvånad blev jag när det visade sig att det inte alls smakade latte..., den smakade som en kombination mellan mjölk/grädde....
*hmmm*
Besviket läste jag på paketet och där stod det att den där mjölken var lättare att skumma osv....
Ööööh, vaaa???
Inte ett ord om att den skulle smaka latte... Jag undrar vart jag fått det ifrån....
Men, OM det skulle finnas en mjölk med latte-smak så skulle jag bli stor-konsument!!!
Låååååånga bröst..
Tack och lov är det än så länge bara en kändistrend....., för när det blir en trend för oss "vanliga" dödliga människor så kommer det att bli rena rama mardrömmen för mig och alla andra som gått ner i vikt...
Förmodligen kommer jag i sådana fall inte att kunna haka på trenden..., för om jag ska kasta bh:n får jag nog antingen se till att antingen köpa rejäla knäskydd eller kanske dra fast brösten under skärpet så att de håller sig på plats...
Expressens modeexpert Elin Kling delade dessutom med sig av sina bästa bh-tips i dagens tidning...
Ojjjojjj...
Tex tycker hon att man kan tejpa bröstvårtorna om man vill dölja dom....
Jisses amalia, mina bröstvårtor är ju dolda mest hela tiden, de hänger ju rakt ner.......
*asg*
