Erkänner mig skyldig...
På min arbetsplats är det ett evigt gnällande om kvarglömda matlådor....., både diskade, odiskade och de med kvarglömd mat i....
Tidigare har jag inte brytt mig nämnvärt....m jag har förträngt att det kunnat vara min matlåda de talar om...
MEN, numera är det lika bra att jag erkänner mig skyldig de (få) gånger jag glömt min matlåda... Jag kan ju inte annat göra...., det är ju ingen annan på hela arbetsplatsen (vi är ca: 80 personer) som har så små pyttiga matlådor så de förstår ju genast vem som är den skyldiga... ;-)
Tidigare har jag inte brytt mig nämnvärt....m jag har förträngt att det kunnat vara min matlåda de talar om...
MEN, numera är det lika bra att jag erkänner mig skyldig de (få) gånger jag glömt min matlåda... Jag kan ju inte annat göra...., det är ju ingen annan på hela arbetsplatsen (vi är ca: 80 personer) som har så små pyttiga matlådor så de förstår ju genast vem som är den skyldiga... ;-)
Tiden går fort...
Nu är det 135 dagar sedan jag opererade mig...
Det går långsamt men jag är väl iaf på väg ner....., förr eller senare...
Det går långsamt men jag är väl iaf på väg ner....., förr eller senare...
Less....
Jooodå..., nu är jag less....
Less för att jag förmodligen har nåt den där platån som alla pratat om men som jag hade en förhoppning om att jag skulle slippa... ;-)
Vågf-n står tokstill....., den vägrar röra på sig...., det innebär givetvis att jag blir mer och mer frustrerad och undrar vad som är fel.....
Jag har börjat med matdagbok och fått feedback på den på viktop, ska anamma de råd jag får där..., funkar inte det får jag väl ta tjuren vid hornen och ringa till "vår" dietist...., eller kanske fråga "Kosttina", dietisten som finns på viktdropp..
De e ju ingen idé att kontakta en "vanlig" dietist, de har ju inte den där specialkompetensen när det gäller oss viktopererade......
Känner mig fruktansvärt missnöjd och misslyckad för tillfället... :-(
Jag som varit glad över min viktminskning, sett förändringen, tyckt att det går "åt rätt håll" och tom vissa dagar kännt mig riktigt fin känner mig numera totalt misslyckad och som om jag aldrig mer kommer att gå ner......
Har kännt mig låg den senaste tiden och genast börjar varningsklockorna i skallen....., är det kanske en depression på gång...... Jag har ju läst en hel del på viktforumen (som jag länkat till ovan) och har förstått att det inte alls är speciellt konstigt att få en "svacka".... Givetvis befarar ju jag att jag kommer att bli en av de drabbade.., herregud, jag inbillar ju att ALLT kommer att hända mig... (förutom platåerna jag hade hoppats slippa då... *s*)
Nää..., jag får nog ta och kamma till mig, sluta att "måla fan på väggen"....., livet är inte slut för att vågen står still nu....
Vad är egentligen oddsen att just jag skulle vara det vetenskapliga misslyckandet när det gäller gastric bypass operationen och den förväntade viktnedgången...
Hooohooo....!!!!
Se miiiig...!!
Bekräfta mig....
Tyck om mig för den jag är........
Less för att jag förmodligen har nåt den där platån som alla pratat om men som jag hade en förhoppning om att jag skulle slippa... ;-)
Vågf-n står tokstill....., den vägrar röra på sig...., det innebär givetvis att jag blir mer och mer frustrerad och undrar vad som är fel.....
Jag har börjat med matdagbok och fått feedback på den på viktop, ska anamma de råd jag får där..., funkar inte det får jag väl ta tjuren vid hornen och ringa till "vår" dietist...., eller kanske fråga "Kosttina", dietisten som finns på viktdropp..
De e ju ingen idé att kontakta en "vanlig" dietist, de har ju inte den där specialkompetensen när det gäller oss viktopererade......
Känner mig fruktansvärt missnöjd och misslyckad för tillfället... :-(
Jag som varit glad över min viktminskning, sett förändringen, tyckt att det går "åt rätt håll" och tom vissa dagar kännt mig riktigt fin känner mig numera totalt misslyckad och som om jag aldrig mer kommer att gå ner......
Har kännt mig låg den senaste tiden och genast börjar varningsklockorna i skallen....., är det kanske en depression på gång...... Jag har ju läst en hel del på viktforumen (som jag länkat till ovan) och har förstått att det inte alls är speciellt konstigt att få en "svacka".... Givetvis befarar ju jag att jag kommer att bli en av de drabbade.., herregud, jag inbillar ju att ALLT kommer att hända mig... (förutom platåerna jag hade hoppats slippa då... *s*)
Nää..., jag får nog ta och kamma till mig, sluta att "måla fan på väggen"....., livet är inte slut för att vågen står still nu....
Vad är egentligen oddsen att just jag skulle vara det vetenskapliga misslyckandet när det gäller gastric bypass operationen och den förväntade viktnedgången...
Hooohooo....!!!!
Se miiiig...!!
Bekräfta mig....
Tyck om mig för den jag är........
Fest..
I lördags var jag och sambon bjuden på en stor bjudfest anordnad av LC här i stan....
Det var ett 60-tal bjudna...
Jag var lite nervös innan vi skulle dit..., även om jag känner många människor i vår lilla stad så är det här inte den självklara kretsen vi brukar röra oss i....., vilket gjorde det extra pirrigt...
Jag gruvade mig över vilka som skulle dit, bordplaceringen och givetvis MATEN....
Var livrädd att jag kanske skulle dumpa mitt bland "okända" människor.....
Allt gick bra, bordplaceringen var bra och jag hade trevliga människor vid mitt bord.....
Det serverades kyckligfile, potatisgratäng, rödvinssås och sallad...
Jag tog för mig och tack och lov så var det en hel del allsång emellan tuggorna så det var förmodligen första gången på länge som jag åt tillräckligt långsamt..
Mådde som en prinsessa och var glad över att jag slapp dumping...
Till efterrätt var den en smarrig chokladkaka med grädde...., jag utmanade givetvis ödet och smakade på den, den var mäktig så det behövdes inte många tuggor förrän jag var nöjd....
Jag dumpade inte av den heller...., vilken tur va?
Känns skönt att kunna leva och äta som "vem-som-helst"......, vill ju inte behöva förklara för allt och alla att jag opererat mig....
Det var ett 60-tal bjudna...
Jag var lite nervös innan vi skulle dit..., även om jag känner många människor i vår lilla stad så är det här inte den självklara kretsen vi brukar röra oss i....., vilket gjorde det extra pirrigt...
Jag gruvade mig över vilka som skulle dit, bordplaceringen och givetvis MATEN....
Var livrädd att jag kanske skulle dumpa mitt bland "okända" människor.....
Allt gick bra, bordplaceringen var bra och jag hade trevliga människor vid mitt bord.....
Det serverades kyckligfile, potatisgratäng, rödvinssås och sallad...
Jag tog för mig och tack och lov så var det en hel del allsång emellan tuggorna så det var förmodligen första gången på länge som jag åt tillräckligt långsamt..
Mådde som en prinsessa och var glad över att jag slapp dumping...
Till efterrätt var den en smarrig chokladkaka med grädde...., jag utmanade givetvis ödet och smakade på den, den var mäktig så det behövdes inte många tuggor förrän jag var nöjd....
Jag dumpade inte av den heller...., vilken tur va?
Känns skönt att kunna leva och äta som "vem-som-helst"......, vill ju inte behöva förklara för allt och alla att jag opererat mig....
Bilder på mig...
Fick en så gullig kommentar av Tina i mitt tidigare inlägg......
Tack Tina, det är roligt med lite uppskattning ibland....
För några dagar sedan tog jag mod till mig och lade ut bilder från min pågående viktresa på forumet Viktdropp
(där går jag under aliaset Piggy)
Har under de senaste åren hållt mig undan för kameran när den kommit i närheten, har verkligen hatat att vara med på kort......, de enda gånger de lyckats få med mig på en bild är när jag varit på fest och varit lite på "lyran"....
Nu när viktresan börjat så vill jag ju dokumentera förändringen...., alltså har jag varit tvungen att bita i det sura äpplet och finna mig i att vara med på bild.... (måste erkänna att det går lättare nu än tidigare då jag kände mig enorm)
Jag hoppas att jag med mina bilder kunna inspirera andra som väntar på eller som påbörjat sin viktresa.... Att få se andras före och efter-bilder har varit en stor inspirationskälla för mig....
Tack Tina, det är roligt med lite uppskattning ibland....
För några dagar sedan tog jag mod till mig och lade ut bilder från min pågående viktresa på forumet Viktdropp
(där går jag under aliaset Piggy)
Har under de senaste åren hållt mig undan för kameran när den kommit i närheten, har verkligen hatat att vara med på kort......, de enda gånger de lyckats få med mig på en bild är när jag varit på fest och varit lite på "lyran"....
Nu när viktresan börjat så vill jag ju dokumentera förändringen...., alltså har jag varit tvungen att bita i det sura äpplet och finna mig i att vara med på bild.... (måste erkänna att det går lättare nu än tidigare då jag kände mig enorm)
Jag hoppas att jag med mina bilder kunna inspirera andra som väntar på eller som påbörjat sin viktresa.... Att få se andras före och efter-bilder har varit en stor inspirationskälla för mig....
Ojjjojjjjojjj...
Har j tidigare skrivit (läs:skrutit om) hur förskonad jag varit ifrån dumping....
Oooooops-iii-daaaisyy.....
Idag var jag, sambon och åt lunch på stan innan jag skulle iväg till jobbet.. Hamnade på vårt stam-fik där jag köpte en ost- och skinksallad (i låda som jag kan ta med då jag ätit färdigt det jag orkar)
Förmodligen var jag nog så upptagen med att titta på folket som minglade förbi så jag åt med en himla fart...
Kände hur jag började gäspa och hur hjärtklappningen kom som ett brev på posten... Meningen var att jag skulle passa på att ta en långpromenad till jobbet men det var bara att slå ur hågen....., för när vi gick ifrån fiket så kände jag mig alldeles "ben-lös"... Jag fick istället åka hem och lägga mig och vila i 45 minuter innan jag fick skjuts till jobbet...
*suck*
Vette-sjutton om jag kanske blir mer och mer våghalsig (läs:slarvig) när det gäller ätandet.....
Förmodligen så äter jag FÖR fort och tiggar FÖR dåligt...
Fy mig..., fy mig, jag borde ju fatta bättre, för jag märker ju att det straffar sig..
:-(
Oooooops-iii-daaaisyy.....
Idag var jag, sambon och åt lunch på stan innan jag skulle iväg till jobbet.. Hamnade på vårt stam-fik där jag köpte en ost- och skinksallad (i låda som jag kan ta med då jag ätit färdigt det jag orkar)
Förmodligen var jag nog så upptagen med att titta på folket som minglade förbi så jag åt med en himla fart...
Kände hur jag började gäspa och hur hjärtklappningen kom som ett brev på posten... Meningen var att jag skulle passa på att ta en långpromenad till jobbet men det var bara att slå ur hågen....., för när vi gick ifrån fiket så kände jag mig alldeles "ben-lös"... Jag fick istället åka hem och lägga mig och vila i 45 minuter innan jag fick skjuts till jobbet...
*suck*
Vette-sjutton om jag kanske blir mer och mer våghalsig (läs:slarvig) när det gäller ätandet.....
Förmodligen så äter jag FÖR fort och tiggar FÖR dåligt...
Fy mig..., fy mig, jag borde ju fatta bättre, för jag märker ju att det straffar sig..
:-(
Förnuftet segrade..
Stegtävlingen pågår och även om jag inte varit fanatisk med motionerandet sedan den startade i onsdags så har jag travat ihop en hel del steg.....
Efter maten ikväll var jag i valet och kvalet om jag skulle sätta mig framför tv:n och titta på "One Tree Hill" eller ta på mig walkingdojjorna och ta mig en promenad....
Suget var stort efter tv:n och soffan men förnuftet segrade och jag beslutade mig för att ta promenaden istället eftersom det inte blivit så mycket gått idag....
Jag var ute och promenarade i 1½ timme, jag lyssnade på Liza Marklunds nya bok "En plats i solen" och egentligen hade jag nog kunna vara ute och promenerat ett tag till men det kändes mörkt och kymigt ute och dessutom så hade jag en tvätt i maskinen som skulle hängas (i förhoppning om att favoritjeansen ska torka till imorgon)
Efter maten ikväll var jag i valet och kvalet om jag skulle sätta mig framför tv:n och titta på "One Tree Hill" eller ta på mig walkingdojjorna och ta mig en promenad....
Suget var stort efter tv:n och soffan men förnuftet segrade och jag beslutade mig för att ta promenaden istället eftersom det inte blivit så mycket gått idag....
Jag var ute och promenarade i 1½ timme, jag lyssnade på Liza Marklunds nya bok "En plats i solen" och egentligen hade jag nog kunna vara ute och promenerat ett tag till men det kändes mörkt och kymigt ute och dessutom så hade jag en tvätt i maskinen som skulle hängas (i förhoppning om att favoritjeansen ska torka till imorgon)
Ojj, länge sen sist..
Nu var det länge sen jag skrev...
Har funderat ett tag på om jag kanske ska starta en helt ny blogg och slå ihop min privata blogg och min vikt-blogg..., då jag ännu inte lyckats fatta ett beslut så tänkte jag iaf skriva ett inlägg här och visa att jag lever...
Fyllde år i måndags...., nu har jag blivit 39 år...., ångestframkallande att inse att det bara är ett år kvar till 40.... *gulp*
Tiden kring min födelsedag brukar jag göra en form av bokslut....., jag ser tillbaka på året som gått ...., detta gör mig nedstämd och jag ser aldrig frameot min födelsedag..
"Bokslutet" går ut på att jag funderar över livet, åren som gått, drömmar jag haft ..., funderar över hur kommande år kommer att bli....
Blir lika snopen varje år....
Vaa??? Ska inte livet vara mer än så här...??!!??!!
Åren går med en rasande fart och snart sitter jag där på "hemmet" och ångrar allt det som jag inte gjorde....
I helgen firande vi mig, jag hade inte inhandlat eller gjort någon tårta eftersom jag inte ens visste om det skulle dyka upp nån för att fira mig, jag bjöd gästerna på marangsviss och det gick ypperligt att äta även för mig...
Skönt att kunna unna sig godsaker emellanåt utan att bli dålig..
I tisdags var jag och sambon till Birsta Köpcentrum i Sundsvall, vi strosade, shoppade, fikade och åt...
....det var en bra dag...
Nåt som fascinerade är att PLÖTSLIGT så blev jag SEDD i butikerna..
Butiksbiträdena var väldigt trevliga och tillmötesgående...
Det var precis som om jag plötsligt var värd att se och expidera nu när jag gått ner i vikt...
Samtigt som det var fascinerande så kändes det j-kligt sorgligt....
Sorgligt att vi överviktiga känner sånt utanförskap.....
Har gått ner 23 kilo nu....
Äter skapligt men motionerar nästan inte alls...
Viktnedgången är långsamt men nu är jag är med i en stegtävling med jobbet, förhoppningsvis ska väl det göra att jag kommer ut och rör på fläsket lite grann..
Igår fick jag ihop över 12200 steg, helt sjukt, det är ju faktiskt jättebra.. *klappar mig själv på axeln*
Viktedgången har gjort att jag faktiskt kan handla på de "vanliga" klädaffärerna nu...
Det är en skön känsla att kunna gå i en kläbutik utan att "låtsas" att man är där och tittar på kläder åt någon annan.. (eftersom man vill kolla utbud och storlekar men förmodligen inte kan ha någon av storlekarna som de säljer)
Det är häftigt att gå in i en "vanlig" butik, strosa runt och sen inse att det finns kläder som skulle passa men som jag inte vill ha....
Har funderat ett tag på om jag kanske ska starta en helt ny blogg och slå ihop min privata blogg och min vikt-blogg..., då jag ännu inte lyckats fatta ett beslut så tänkte jag iaf skriva ett inlägg här och visa att jag lever...
Fyllde år i måndags...., nu har jag blivit 39 år...., ångestframkallande att inse att det bara är ett år kvar till 40.... *gulp*
Tiden kring min födelsedag brukar jag göra en form av bokslut....., jag ser tillbaka på året som gått ...., detta gör mig nedstämd och jag ser aldrig frameot min födelsedag..
"Bokslutet" går ut på att jag funderar över livet, åren som gått, drömmar jag haft ..., funderar över hur kommande år kommer att bli....
Blir lika snopen varje år....
Vaa??? Ska inte livet vara mer än så här...??!!??!!
Åren går med en rasande fart och snart sitter jag där på "hemmet" och ångrar allt det som jag inte gjorde....
I helgen firande vi mig, jag hade inte inhandlat eller gjort någon tårta eftersom jag inte ens visste om det skulle dyka upp nån för att fira mig, jag bjöd gästerna på marangsviss och det gick ypperligt att äta även för mig...
Skönt att kunna unna sig godsaker emellanåt utan att bli dålig..
I tisdags var jag och sambon till Birsta Köpcentrum i Sundsvall, vi strosade, shoppade, fikade och åt...
....det var en bra dag...
Nåt som fascinerade är att PLÖTSLIGT så blev jag SEDD i butikerna..
Butiksbiträdena var väldigt trevliga och tillmötesgående...
Det var precis som om jag plötsligt var värd att se och expidera nu när jag gått ner i vikt...
Samtigt som det var fascinerande så kändes det j-kligt sorgligt....
Sorgligt att vi överviktiga känner sånt utanförskap.....
Har gått ner 23 kilo nu....
Äter skapligt men motionerar nästan inte alls...
Viktnedgången är långsamt men nu är jag är med i en stegtävling med jobbet, förhoppningsvis ska väl det göra att jag kommer ut och rör på fläsket lite grann..
Igår fick jag ihop över 12200 steg, helt sjukt, det är ju faktiskt jättebra.. *klappar mig själv på axeln*
Viktedgången har gjort att jag faktiskt kan handla på de "vanliga" klädaffärerna nu...
Det är en skön känsla att kunna gå i en kläbutik utan att "låtsas" att man är där och tittar på kläder åt någon annan.. (eftersom man vill kolla utbud och storlekar men förmodligen inte kan ha någon av storlekarna som de säljer)
Det är häftigt att gå in i en "vanlig" butik, strosa runt och sen inse att det finns kläder som skulle passa men som jag inte vill ha....
