"Är huvudet dumt får kroppen lida"
Har klarat mig från magsjukan.. *peppar-peppar-ta-i-trä*
(haha, extra kul att skriva så när jag blivit rekommenderade att äta vitpepparkorn)
MEN; jag borde banne mig få smisk...
Ibland har jag så mycket dumheter för mig..
Häromnatten så jobbade sambon och det var lögn-i-helevete för mig att sova, jag var vaken HELA natten...
Det innebar att det blev en del skåpätande...., det sker av ren (o-)vana när jag är sömnlös, förmodligen ett sjukt beteende som sitter kvar sen "förr i tiden", dvs innan operationen..
Sambon kom hem vid 6-snåret, gick och la sig och jag lyckades somna till och sov mellan 7-8:30
Som tur var somnade jag ju ovaggade igårkväll..., vilket innebar att jag sov hårt, alltför hårt..
Kymigheten och migränen kom som ett brev på posten idag...
Däckade i eftermiddag och tjejmiddagen jag var bjuden på avbokades.. :-(
Sambon åkte iväg till en kompis för att ta en öl... (skulle tro att det blir mer än en..... *s*)
Eftersom jag sovit i stort ett hela eftermiddagen och kvällen så var jag hungrig som en varg när jag klev upp.., var dessutom enormt sötsugen och det är en kombination som inte går speciellt bra ihop...
Letade mig igenom frysen och hittade en glasslåda......, frestelsen blev för stor och min "middag" blev glass, chokladsås och en kopp kaffe....
Ni kan ju ana hur jag mådde efter det..
Huvvaligen!!!!
Talesättet "Är huvudet dumt får kroppen lida" stämmer verkligen i detta fall...
Vilken jäkla dumskalle jag är...
Har givetvis ett sjujäkla dåligt samvete över att ha fallit tillbaka i mitt impulshandlande och skåp-äteriet, även om det bara var tillfälligt!
Nåja, imorgon är det en ny dag!!
(haha, extra kul att skriva så när jag blivit rekommenderade att äta vitpepparkorn)
MEN; jag borde banne mig få smisk...
Ibland har jag så mycket dumheter för mig..
Häromnatten så jobbade sambon och det var lögn-i-helevete för mig att sova, jag var vaken HELA natten...
Det innebar att det blev en del skåpätande...., det sker av ren (o-)vana när jag är sömnlös, förmodligen ett sjukt beteende som sitter kvar sen "förr i tiden", dvs innan operationen..
Sambon kom hem vid 6-snåret, gick och la sig och jag lyckades somna till och sov mellan 7-8:30
Som tur var somnade jag ju ovaggade igårkväll..., vilket innebar att jag sov hårt, alltför hårt..
Kymigheten och migränen kom som ett brev på posten idag...
Däckade i eftermiddag och tjejmiddagen jag var bjuden på avbokades.. :-(
Sambon åkte iväg till en kompis för att ta en öl... (skulle tro att det blir mer än en..... *s*)
Eftersom jag sovit i stort ett hela eftermiddagen och kvällen så var jag hungrig som en varg när jag klev upp.., var dessutom enormt sötsugen och det är en kombination som inte går speciellt bra ihop...
Letade mig igenom frysen och hittade en glasslåda......, frestelsen blev för stor och min "middag" blev glass, chokladsås och en kopp kaffe....
Ni kan ju ana hur jag mådde efter det..
Huvvaligen!!!!
Talesättet "Är huvudet dumt får kroppen lida" stämmer verkligen i detta fall...
Vilken jäkla dumskalle jag är...
Har givetvis ett sjujäkla dåligt samvete över att ha fallit tillbaka i mitt impulshandlande och skåp-äteriet, även om det bara var tillfälligt!
Nåja, imorgon är det en ny dag!!
Rädd för magsjuka..
Häromdagen så var vi och fikade hos några vänner...
Fick sms på natten av mamman i familjen som talar om att deras minsting på 2 år har fått magsjuka och att hon hoppas att vi inte blivit smittade eftersom vi gosade en hel del och sambon delade halväta godisbitar med honom..
Minstingen har varit rejäljt dålig och resten av deras familj har än så länge klarat sig... *peppar-peppar*
Både jag och sambon har varit lite oroliga för att åka på magsjuka men än så länge har vi klarat oss...
Sedan smset har vi ju varit ännu mer oroliga-, för det vore konstigt OM vi inte åkte på det nu....
Tycker nästan att det känns som om jag har lite ont i magen..., vet inte om det beror på hypokondri eller om det faktiskt är så..
Håller i alla fall tummarna att vi klarar oss..
Fick sms på natten av mamman i familjen som talar om att deras minsting på 2 år har fått magsjuka och att hon hoppas att vi inte blivit smittade eftersom vi gosade en hel del och sambon delade halväta godisbitar med honom..
Minstingen har varit rejäljt dålig och resten av deras familj har än så länge klarat sig... *peppar-peppar*
Både jag och sambon har varit lite oroliga för att åka på magsjuka men än så länge har vi klarat oss...
Sedan smset har vi ju varit ännu mer oroliga-, för det vore konstigt OM vi inte åkte på det nu....
Tycker nästan att det känns som om jag har lite ont i magen..., vet inte om det beror på hypokondri eller om det faktiskt är så..
Håller i alla fall tummarna att vi klarar oss..
Beslutsångest..
Jag har beslutsångest...
Har jag tidigare nämnt att jag har svårt att få till måltidsorningen när jag jobbar sent och har sovmorgon eller är ledig..
Tanken har tidigare funnits att jag trots arbetstiden eller ledigheten skall kliva uppt tidigt för att hålla måltidsordningen precis som de dagar då jag jobbar "vanliga" pass, dvs 8-16:30....
Jag känner mig själv och vet att jag är inte speciellt alert på mornarna, därför har detta inte skett en enda gång sen jag tänkte tanken första gången..
På mitt jobb har vi en form av önskeschema, jag brukar välja 1-2 pass i veckan då jag jobbar sent, för då får jag både möjligheten till sovmorgon och "egen tid" på förmiddagen då sambon alltsomoftast är på jobbet..
(sambon får dessutom egen tid på kvällen då jag jobbar)
Att kvällsjobb dessutom ger lite klirr i kassan för att det är obekväm tid är en bonus..
MEN; jag har ju som sagt upptäckt att mitt ätande blir lidande och hattigt de dagar jag jobbar sent..
Nu är det dags att lägga schema igen...., minns inte om det gäller för april eller maj...
Men, nu har jag beslutsångest om jag kanske bara ska välja att jobba dagpass, detta för att varje dag få samma rutiner och måltidsordning...
För mitt ätande vore det toppen..., fast då blir jag ju av med sovmornarna..
Fast, å andra sidan så kanske jag inte är lika trött då jag kliver upp samma tid varje dag..
HmMmmm..
Får nog fortsätta fundera ett tag till...
Har jag tidigare nämnt att jag har svårt att få till måltidsorningen när jag jobbar sent och har sovmorgon eller är ledig..
Tanken har tidigare funnits att jag trots arbetstiden eller ledigheten skall kliva uppt tidigt för att hålla måltidsordningen precis som de dagar då jag jobbar "vanliga" pass, dvs 8-16:30....
Jag känner mig själv och vet att jag är inte speciellt alert på mornarna, därför har detta inte skett en enda gång sen jag tänkte tanken första gången..
På mitt jobb har vi en form av önskeschema, jag brukar välja 1-2 pass i veckan då jag jobbar sent, för då får jag både möjligheten till sovmorgon och "egen tid" på förmiddagen då sambon alltsomoftast är på jobbet..
(sambon får dessutom egen tid på kvällen då jag jobbar)
Att kvällsjobb dessutom ger lite klirr i kassan för att det är obekväm tid är en bonus..
MEN; jag har ju som sagt upptäckt att mitt ätande blir lidande och hattigt de dagar jag jobbar sent..
Nu är det dags att lägga schema igen...., minns inte om det gäller för april eller maj...
Men, nu har jag beslutsångest om jag kanske bara ska välja att jobba dagpass, detta för att varje dag få samma rutiner och måltidsordning...
För mitt ätande vore det toppen..., fast då blir jag ju av med sovmornarna..
Fast, å andra sidan så kanske jag inte är lika trött då jag kliver upp samma tid varje dag..
HmMmmm..
Får nog fortsätta fundera ett tag till...
Ovetande omgivning
Idag när jag hade lunch satt vi ett gäng kollegor vid samma bord i lunchrummet...
Jag har ju i min enfald trott att i stort sett ALLA på arbetsplatsen vet om att jag gjort en viktoperation men idag fick jag bekräftat att förmdoligen så är det nog inte allmänt känt....
En manlig kollega var ironisk och påtalade min "stora" portion, undrade om jag verkligen blev mätt på den...
Han trodde att jag valt att äta en liten portion på lunchen och en större portion mat när jag kommer hem...
Jag svarade honom att mina portioner alltid är mellan 1,5-2 dl stora...
Han undrade om jag blev mätt och sa sen: "Ojjj, då måste du ha gått ner en massa......, hur mycket har du egentligen gått ner?"
Jag svarade att jag gått ner 31 kilo sedan i juni, han blev väldigt imponerad och tyckte att jag sulle börja äta "vanligt" så att jag inte försvann helt....
Han började prata om att han gått ner 5 kilo och att han inte riktigt vet hur han skall bära sig åt nu när viktnedgången har stannat.., undrade om jag hade några råd till honom......
*öhh*
Iofs så är ju vi överviktiga de bästa bantarna som finns.... Vi vet ju ALLT om bantningsmetoder men problemet är ju att lyckas gå ner och bibehålla vikten....
När jag kom tillbaka på min plats kommer min kompis förbi och vi surrar om samtalet i lunchrummet...
Vi kom då fram till att den manlige arbetskamraten förmodligen inte har en aning om att jag opererat mig och att han tror att jag "bantar"..
När jag tänker efter så är det fler än han som frågar mig om bantar och träningstips...
De tror nog att min viktnedgång beror på diet och att jag börjat träna... Det är tom en kvinnlig kollega som börjat ha lika små matlådor som mig, hon går nog på samma "diet" som jag....
Snopet bara att hon kommer att bli sjuuuuukt hungrig av dom där småportionerna medan jag är nöjd med mina portioner och måste hålla måltidsordningen för att mig mätt... (men det har nog inte hon förstått ännu)
Är det nån idé att fortsätta bloggandet..
Nu har jag börjat tveka....., igen...
Funderar över om jag ska fortsätta med bloggandet på den här sidan eller ej...
Har ju två bloggar, den här vikt-bloggen och en annan mer officiell där jag skriver mer om min vardag...
Den här bloggen är inte allmänt känd i min omgivning utan läsarna är väl, förutom min nyopererade vän och sambon, mest läsare som hittat mig via vikt-forumen...
Jag funderar om det ens är några som orkar läsa den här bloggen och om det har nån betydelse för någon att jag delar med mig av mina funderingar, problem och små framsteg..
Fortsätter nog att fundera lite till...., även om jag inte har så många läsare (inte som lämnar kommentarer iaf) så kan det vara skönt att skriva av sig ang. viktop-livet...... (för det är något som jag inte berört i min andra blogg) och det kan ju oxå vara kul att ha en "dagbok" över min viktresa och funderingar på vägen...
Igår kväll var jag och hälsa på min nyoperarade vän....
Hon opererades i tisdags och kom hem i torsdags..!
Jag är så glad över att allt gått bra och att hon är hemma igen!
Vi surrade, svamlade, drack kaffe åsså gav jag henne fragminsprutan...
Var lite nervös över att jag skulle göra illa henne när jag skulle sticka (för om man hamnar lite fel kan det ju göra grönj-vulskt ont) men det gick som en dans...
Det är så skönt att se att allt gått bra, hon har redan tappat en del i vikt, den syns på både kläderna och i ansiktet men det "ser" hon inte själv....
Det ska bli kul att följa hennes resa...
Funderar över om jag ska fortsätta med bloggandet på den här sidan eller ej...
Har ju två bloggar, den här vikt-bloggen och en annan mer officiell där jag skriver mer om min vardag...
Den här bloggen är inte allmänt känd i min omgivning utan läsarna är väl, förutom min nyopererade vän och sambon, mest läsare som hittat mig via vikt-forumen...
Jag funderar om det ens är några som orkar läsa den här bloggen och om det har nån betydelse för någon att jag delar med mig av mina funderingar, problem och små framsteg..
Fortsätter nog att fundera lite till...., även om jag inte har så många läsare (inte som lämnar kommentarer iaf) så kan det vara skönt att skriva av sig ang. viktop-livet...... (för det är något som jag inte berört i min andra blogg) och det kan ju oxå vara kul att ha en "dagbok" över min viktresa och funderingar på vägen...
Igår kväll var jag och hälsa på min nyoperarade vän....
Hon opererades i tisdags och kom hem i torsdags..!
Jag är så glad över att allt gått bra och att hon är hemma igen!
Vi surrade, svamlade, drack kaffe åsså gav jag henne fragminsprutan...
Var lite nervös över att jag skulle göra illa henne när jag skulle sticka (för om man hamnar lite fel kan det ju göra grönj-vulskt ont) men det gick som en dans...
Det är så skönt att se att allt gått bra, hon har redan tappat en del i vikt, den syns på både kläderna och i ansiktet men det "ser" hon inte själv....
Det ska bli kul att följa hennes resa...
Jag har ändrat vanor..
På jobbet har vi tre toaletter i det ena kapprummet...
Tidigare gick jag alltid på den handikapptoan, den var stor och rymlig och där hade man svängrum...
Jag hatade de gånger jag var tvungen att gå på någon av de små toaletterna..., det kändes nästan klastrofobiskt...
Numera, när jag blivit lite mindre så har jag bytt vana utan att ens har lagt märke till det... Nu så går jag oftast på den minsta toaletten och känner mig så nöjd när jag inser att det inte känns trångt längre..
Tänk att sådana små saker kan kännas stora..
Tidigare gick jag alltid på den handikapptoan, den var stor och rymlig och där hade man svängrum...
Jag hatade de gånger jag var tvungen att gå på någon av de små toaletterna..., det kändes nästan klastrofobiskt...
Numera, när jag blivit lite mindre så har jag bytt vana utan att ens har lagt märke till det... Nu så går jag oftast på den minsta toaletten och känner mig så nöjd när jag inser att det inte känns trångt längre..
Tänk att sådana små saker kan kännas stora..
Allt gick bra..
Allt gick bra för min vän...
Operationen blev försenad men allt hade gått bra och det är huvudsaken..
Jag har pratat med henen flera gånger och hon har sin dator med så att hon kan uppdatera sin blogg och hålla kontakten...
Det känns bra att hon är så pass pigg så hon orkar prata med mig och surfa..., inte ens jag var så pigg på sjukhuset efter min operation..
Imorse så skickade jag ett sms till henne och frågade om vällingen till frukost smakade bra..., jag visste ju att hon längtat efter smak på annat än modifast...
Jag fick svar av henne att hon satt och sörplade i sig den...., låååååångsamt!
Det där med lååååångsamt är ett internet skämt eftersom jag inte behärskar den tekniken men att hon gör det till överdrift......., hon kan sitta med en tallrik mat i en evighet.... Det där med att äta långsam lär INTE bli nåt problem för henne nu när hon är opererad...
Operationen blev försenad men allt hade gått bra och det är huvudsaken..
Jag har pratat med henen flera gånger och hon har sin dator med så att hon kan uppdatera sin blogg och hålla kontakten...
Det känns bra att hon är så pass pigg så hon orkar prata med mig och surfa..., inte ens jag var så pigg på sjukhuset efter min operation..
Imorse så skickade jag ett sms till henne och frågade om vällingen till frukost smakade bra..., jag visste ju att hon längtat efter smak på annat än modifast...
Jag fick svar av henne att hon satt och sörplade i sig den...., låååååångsamt!
Det där med lååååångsamt är ett internet skämt eftersom jag inte behärskar den tekniken men att hon gör det till överdrift......., hon kan sitta med en tallrik mat i en evighet.... Det där med att äta långsam lär INTE bli nåt problem för henne nu när hon är opererad...
Nervös..
Min väninna opereras ju idag, sista budet var att hon skulle opas strax innan 11-snåret..
Vid 11:30 fick jag ett sms om att hon snart skulle skjutsas iväg till op.....
Aha, förseningar..., de är väl sånt som händer...
Fick nyss ett oroligt sms av vår gemensamma vän som skrev att hon ringt IVA o att hon inte kommit dit än...
Skrev ett "lugnande" sms tillbaka att jag tror att det blivit mer förseningar eftersom jag fick ett sms av henne vid 11:30, att det är en del förberedelser i operationssalen innan det är dags för operationen och att de räknar på att en operation tar 1 timme och 45 minuter...
Sanningen att säga så är jag skitnervös..., jag försökte lugna vår gemensamma vän men hon skulle bara veta att jag själv är ett nervknippe...
Sitter som på nålar och väntar på besked om att allt gått bra...
Nu förstår jag plötsligt min omgivnings oro när jag opererade mig..
Vid 11:30 fick jag ett sms om att hon snart skulle skjutsas iväg till op.....
Aha, förseningar..., de är väl sånt som händer...
Fick nyss ett oroligt sms av vår gemensamma vän som skrev att hon ringt IVA o att hon inte kommit dit än...
Skrev ett "lugnande" sms tillbaka att jag tror att det blivit mer förseningar eftersom jag fick ett sms av henne vid 11:30, att det är en del förberedelser i operationssalen innan det är dags för operationen och att de räknar på att en operation tar 1 timme och 45 minuter...
Sanningen att säga så är jag skitnervös..., jag försökte lugna vår gemensamma vän men hon skulle bara veta att jag själv är ett nervknippe...
Sitter som på nålar och väntar på besked om att allt gått bra...
Nu förstår jag plötsligt min omgivnings oro när jag opererade mig..
Ops, det blir sällan som man tänkt sig
Imorgon så skall min vän göra sin viktoperation..
Ojoj som hon har väntat på den...
Ringde henne imorse för att kolla om hon var nervös men hon var cool...., tur det för jag var lite pirrig för hennes del...
Min vän har problem med bl. a panikångest och jag visste/vet att det ibland kan sätta käppar i hjulet för henne...
Kontrollmänniska som hon är hade hon kontrollerat ALLT hon kunde kolla upp innan hon åkte till Sundsvall..
Vilken tid hon skulle opereras, om hon fick eget rum mm mm....
Hon hade fått information om att hon skulle opereras direkt på morgonen kl. 8 och att hon skulle få ligag på en 2-sal med en yngre tjej.....
Ringde henne för en stund sen.....
Hon verkade vara på gott humör, hon satt i dagsrummet och surrade med folk...
(hennes sociala kompetens är det då minsann inget problem med.......)
MEN; det visade sig tydligen att hon inte skulle opereras förrän närmare 11-snåret och att hon hamnat på en 4-sal med tå tanter som var var närmare hundra år.....
Oooops....
Men, hon var glad ändå..., skönt!
Nu hoppas jag att allt går som det ska och att hon mår bra när operationen är över....
Ojoj som hon har väntat på den...
Ringde henne imorse för att kolla om hon var nervös men hon var cool...., tur det för jag var lite pirrig för hennes del...
Min vän har problem med bl. a panikångest och jag visste/vet att det ibland kan sätta käppar i hjulet för henne...
Kontrollmänniska som hon är hade hon kontrollerat ALLT hon kunde kolla upp innan hon åkte till Sundsvall..
Vilken tid hon skulle opereras, om hon fick eget rum mm mm....
Hon hade fått information om att hon skulle opereras direkt på morgonen kl. 8 och att hon skulle få ligag på en 2-sal med en yngre tjej.....
Ringde henne för en stund sen.....
Hon verkade vara på gott humör, hon satt i dagsrummet och surrade med folk...
(hennes sociala kompetens är det då minsann inget problem med.......)
MEN; det visade sig tydligen att hon inte skulle opereras förrän närmare 11-snåret och att hon hamnat på en 4-sal med tå tanter som var var närmare hundra år.....
Oooops....
Men, hon var glad ändå..., skönt!
Nu hoppas jag att allt går som det ska och att hon mår bra när operationen är över....
