From thick to thin

Igår började min "viktresa" på riktigt, jag fick då bekräftat att min viktoperation äntligen är inbokad, den 27 maj så är det dags för kirurgerna att ta itu med mig....
Som jag väntat på den här dagen..
Funderingarna på om Gastric By Pass-operation kanske kunde vara nåt för mig har funnits under ett par år men jag tog inte tag i och gjorde verklighet av tankarna förrän hösten 2006..
Resan till att få operationsdatumet har varit lång...
I samband med mitt sista kirurgbesök då jag blev godkänd för operation och uppsatt på kölistan så fick jag informationen om att jag förmodligen inte skulle bli opererad förrän i höst..
Efter den långa väntan, de stora förhoppningarna och eftersom jag sedan länge var redo att börja mitt nya liv så var den informationen ungefär som att få en käftsmäll....
Jag sa direkt att jag då ville åberopa vårdgarantin...
Det visade sig att kirurgen jag träffade inte kunde göra något åt det utan jag var tvungen att ta diskussion med klinikchefen... Klinikchefen var inte av samma uppfattning som mig utan tyckte att jag kunde vänta...
*hmrpf*

Efter att hela livet varit den som funnit mig i att göra som andra säger.., väntat på min tur.., klivit åt sidan till förmån för andra så kände jag att nu var det banne mig dags att ta strid för MIG och mina rättigheter....!!!!
Det blev alltså början på en evigt massa ringande och e-postande hit och dit....
Jag pratade och diskuterade med Sveriges Kommuner och Landsting, ansvariga för vårdgarantin, patientnämnden, chefsöverläkaren på mitt hemlandsting mm mm.... Jag fick bra gensvar och jag visste att jag hade rätten på min sida....
För en gång skull stod jag på mig......., jag gjorde allt som stod i min makt för att lösa min situation...
Jag har ältat och funderat dag som natt.....
Hamnade i nån form av vacuum där tiden stod stilla och jag bara väntade på operation..... det var nästan som om jag blev apatisk och inte lyckades ta mig för saker pga väntan och ovisshet...

Igår när jag väl fick veta att min situation löst sig och att jag faktiskt kommer att bli opererad innan sommaren så gick luften ur mig...
Trots att jag blev superglad så blev jag på något vis tom inombords..., väntan och ovissheten som följt mig de senaste månaderna behövde inte uppta en massa plats och energi......
Jag är glad....., men det känns ändå tomt!!