From thick to thin

Sedan jag började gå ner i vikt och fick det lättare att hitta kläder har jag upptäckt att jag lägger ner mer tid på att bry mig om hur jag ser ut och vad jag tar på mig.....
Visst har jag brytt mig tidigare också men inte på samma vis...
Nu känner jag mig rentav lite fåfäng..., och det är en annorlunda känsla och ibland skäms jag för det för fåfänga är något jag egenltigen har svårt för.....
Men, samtidigt är det ju konstigt om jag ska ha dåligt samvete och skämmas för att jag vill vara fin....

Rensade ur garderoben för några veckor sedan och bla hittade jag en tröja som faktiskt varit en av tröjorna som jag känt mig i fin i det senaste året... Jag stod och velade om jag skulle behålla den eller skänka bort/sälja den.....
Sambon var helt klar med sin åsikt:
"Den ska bort......"
Jag undrade givetvis varför och då kom det fram till att han aldrig gillat den där tröjan men att han inte sagt något eftersom han sett att jag varit glad över den och att jag faktiskt känt mig riktigt fin i den...
Han har alltså hållt god min.....,
Först blev jag lite irriterad över att han inte sagt vad han egentligen tyckte om tröjan men sen insåg jag ju att han gjort det enbart för att vara snäll....
Egentligen var det himla gulligt av honom!!

Det där med kläder har varit ett känsligt kapitel och jag har, som många andra, tyckt det har varit svårt att hitta kläder som sitter bra och som jag har känt mig fin i.....
Sambon har varit med om många "scener" där jag stått och stampat, gråtit och gnällt framför spegeln för att jag inte har något att ta på mig...
(så jag kan ju förstå honom att han är tyst när jag väl hittar ett klädesplagg som jag gillar..)

Nu är väl problemet snarare att det finns mer kläder att välja mellan i garderoben och att jag vill välja det som ser bäst ut..., knivigt men egentligen ett angenämt problem.....