From thick to thin

Idag är det tre månader sedan jag opererade mig....
Konstigt, ibland så känns det som om det var igår och andra dagar känns det som om det var en eeeeeviiigheeet sedan...
Jag har nog haft tur som mått bra efter min operation (hittills iaf)..
Har ju tidigare skrivit och berättat att jag är skonad mot dumping eller så kanske det är så att jag är "van" att må lite tjyvtjockt (tex då jag har migrän och tar medicin) så att jag inte märker av dumpingarna så väl...

Häromdagen då jag stod och förbededde mellanmål och middag till jobbet så funderade över om jag trots allt kanske tyckte att det här med operation var ett "förhastat" beslut (även fast jag väntade i två år) och att jag kanske skulle fortsatt att kämpa på med bantningen som så många gånger förr.....
En operation är ju en STOOOOOOOR omställning, förmodligen större än vad man kan ana...
Jag tyckte själv att jag hade förberett mig väl under den tiden jag väntat, jag har läst ALLT som går att tillgå om viktoperationer, jag har pratat med andra som redan gjort operationen mm...
Men, jag kunde nog aldrig föreställa mig HUR det faktiskt skulle vara att leva som opererad....
Insåg snabbt att trots att det innebär vissa livstilsomställningar och dyl. så är operationen det enda rätta alternativet för mig..
JAG ÅNGRAR INGENTING.....!!!!

Operationen var början till mitt nya liv..

Nu har jag gått ner 21 kilo sedan i mitten på maj, visst kanske det känns som om det går långsamt men jag är glad ändå.....
Jag känner mig mer tillfreds idag än vad jag gjort på länge... Jag trivs mer med mig själv och med tillvaron...
Det känns som om jag blivit en gladare tjej...